- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
201

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han sade att det gällde livet för oss alla, för honom och
hans hustru, för min son och för mig; ty kejsar Konstantin
skulle genast låta döda oss, om han finge veta vad som
hänt. Och ingen skulle tro att Zoe blivit skrämd av att
hon överraskats samman med Halvdan. Hon var nu
femton år och till sin håg mera lik en brinnande djävul än
en blygsam ungmö; därför skulle hon snart försöka på
nytt med Halvdan, ty utom honom hade hon endast
kvinnor och snöpingar omkring sig. Då skulle snart allt bli
upptäckt; och prinsessan Zoe skulle få förmaning av en
biskop, och Halvdan och vi andra skulle dödas.

Medan han talade blev jag rädd. Jag tänkte på alla jag
sett stympas och avlivas under min tid vid livvakten, när
de drabbats av kejserlig vrede. Vi funno min son och
förehöllo honom vad han gjort, men han hade svårt att
ångra vad han varit med om. Detta hade inte varit första
gången; och han sade sig ej vara ett barn som behövt
lockas, utan hade varit lika god som Zoe i denna sak.
Jag förstod att ingenting skulle hålla dem åtskils, och att
olycka vore viss om detta skulle fortsätta, Därför stängde
jag in honom hos linklädesbevararen och gick till
livvaktens högste hövitsman.

Han hette Zakarias Lakenodrako och kallades överste
svärdbärare; det är ett högt hedersnamn bland
byzantinerna. Han var en gammal man, skön och reslig, med
röda och gröna ädelstenar på fingrarna och med klokhet
och allvar i sitt tal; därtill full av illslughet, såsom alla
äro som nå hög ställning i Miklagård. Jag bugade mig
med vördnad för honom och sade att jag ej mera trivdes
i livvakten och bad att få bli satt på ett krigsskepp för
den tid jag hade kvar att tjäna kejsaren. Han begrundade
detta och fann saken svår. Till sist trodde han sig kunna
vara mig till lags med detta, om jag i gengäld ville göra

201

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free