- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
246

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VI. Hur de rodde till Dnjepr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hemma hos sig ha de börjat sko sina hästar med
silverskor, sägs det.

— Vi ha ärende åt andra hållet, sade Orm, och det är
ärende som brådskar. Men gutarna bli nog glada när de
få se er. Tre skepp mot ett må vara vad de önska mest.

— Det får bli som det kan, sade den andre mörkt. Men
det är som jag alltid hört sägas, att skåningarna äro
griska trindbukar som endast tänka på sig själva och aldrig
göra andra en väntjänst.

— Det är sant att vi sällan tänka på östgötar utom när
det behövs, sade Orm. Och nu ha vi tappat nog väg för
din skull. Farväl!

Orms skepp hölls något bakom det andra, och nu vände
Toke och lade det motströms på nytt. Men medan detta
skedde, blev vreden alltför stor hos östgötarnas hövding,
och plötsligt slungade han sitt spjut mot Orm.

— Här har du något att tänka på! ropade han när
spjutet flög.

Tätt bredvid Orm stod Olof Sommarfågel; och nu
gjorde denne något som män ofta hört berättas om men
sällan fingo se göras. När spjutet kom tog han ett steg
framåt, grep det i flykten, strax bakom skoningen, vände det i
handen och sände det tillbaka med sådan snabbhet att
knappt någon hann se vad som skedde. Östgöten var inte
beredd på så snabbt svar, och spjutet tog honom vid axeln
så att han vacklade och satte sig.

— Det var en hälsning från Finnveden, ropade Olof.

— Så går det till, skreko Olofs män och nickade åt alla
håll och skeno av glädje över sin hövdings bedrift. Och
alla på skeppet gladdes med dem, fast de voro säkra på att
de nu skulle ha östgötarna över sig. Men dessa tycktes ha
blivit modstulna och fortsatte nedåt floden och sågos ej
mera till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free