- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
270

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VII. Om det som hände vid forsarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

befunno sig på kort avstånd från skeppet, hördes ett stort
dån av hovar bakom dem, och patzinakerna kommo
farande som Odins storm.

Orm lät genast flocken göra halt och ställa sig
framför kärran med bågarna redo. Männen voro vid det bästa
lynne och beredda att slåss om silvret med hur många
patzinaker som helst.

— Ingen skall röra denna kärra, så länge fyra eller fem
av oss äro i livet, sade de lugnt.

Men patzinakernas skicklighet var stor, och de voro
inte lätta att tagas med. De redo inte rakt fram mot Orms
män, utan drevo sina hästar till full fart och redo förbi
på ett bågskotts håll och avsköto sina pilar när de foro
förbi. Därpå samlade de sig åter och väntade en stund och
kommo tillbaka på samma sätt från andra hållet. De flesta
av Orms män voro vana jägare och skickliga med bågen,
så att de gåvo gott igen; det blev jubel var gång en fiende
föll av hästen. Men även patzinakernas pilar nådde
stundom sina mål, och efter en stund voro Orm och Olof ense
om att det inte kunde fortgå länge på detta sätt.

Mellan tvenne anfall kallade Orm till sig Svarthöfde och
Ulf Glade. De voro skrapade av pilar båda men vid gott
mod; de sade sig ha träffat var sin fiende. På det’ställe
där flocken stannat lågo klippor ned mot floden; och
detta var en lycka, ty därför kunde patzinakerna inte
komrma till anfall från detta håll. Orm sade nu till pojkarna
att de skulle ge sig in bland klipporna och försöka att inte
bli sedda. Därpå skulle de skynda fram längs stranden
mot skeppet och ropa på Toke och få honom att komma
till hjälp det fortaste han kunde med varenda man om”
bord.

— Och nu hänger det på er om detta skall sluta
lyckligt, sade han. Ty för oss börja snart pilarna tryta.

270

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free