Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - VIII. Hur Orm löste Svarthöfde och mötte en gammal vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pipa. Både Svarthöfde och Ulf skulle gärna stannat längre
hos patzinakerna, för att glädjas åt dans och annan
lustighet. Men Orm var otålig att komma tillbaka till
skeppet och sina män; dessutom kände han sig halvnaken och
illa till mods, sade han, när han inte hade Blåtunga vid
sin sida.
När de nalkades floden, stannade patzinakerna ett
stycke från stranden, så att det ej måtte komma till tvist med
Orms män; och varken fångarnas ägare eller de andra
ville släppa Svarthöfde och Ulf ifrån sig innan lösen
betalts. Orm gick ensam fram mot skeppet, och när
männen sågo honom höjde de glada rop och rodde i land. Toke
räckte honom svärdet och ville veta hur allt gått för
honom. Orm berättade om Felimid och hans vänskap och
hur allt gjorts upp, och om den lösen han skulle betala
för Svarthöfde och Ulf Glade.
Toke skrattade belåtet.
— Inte heller vår lycka har varit att klaga på, sade han,
och silver lär du inte behöva öda för att få pojkarna fria.
Nio patzinaker äro i vår hand och räcka gott till lösen;
de ligga bundna ombord.
Han sade att Spof och Långe Staf och många av de
andra inte kunnat styra sig vid tanken på allt det myckna
silver som spillts i vattnet.
— De nödde mig och tiggde tills jag gav med mig, sade
han; och Spof med tjugo män gav sig åstad längs högra
stranden, där ingen fara kunde hota. Mellan tvenne
forsar togo de sig över floden, på ett ställe där de knappt
behövde simma, och i skymningen gingo de varsamt fram
mot stället där skatten legat. De hörde glada rop och sågo
betande hästar, och de kommo över dessa patzinaker i
färd att fiska silver. Alla blevo fångna utan besvär, ty
de voro vapenlösa och grepos innan de hunno upp ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
