Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IX. Om hemkomsten och hur Olof Sommarfågel lovade att bli kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
männen strax efter dem; de hade alla gjort vad de kunde,
så att de flesta kvinnorna hunnit undan med barnen åt
baksidan och sedan längs ån och in i skogen. Men
övermakten hade varit stor, och vid porten hade de inte
kunnat reda sig länge. Prästen, som börjat bli alltmera
lomhörd, hade inte vaknat genast, trots oväsendet. När han
kom ut, var Rapp redan dödad och rövarna överallt. Han
hade sett kyrkan påtänd och ropat högt och sprungit
ditåt, och därför hade hundarna inte blivit släppta i tid.
Och detta, sade de, var allt de visste; ty när de sett
Rapp falla, och flera med honom, och haft stor övermakt
emot sig, hade de givit upp och stuckit sig undan. Efteråt,
när rövarna redan voro borta, hade hundarna släppts; ty
rövarna själva hade inte vågat komma dem nära,
Hundarna hade då jagat i deras spår och varit borta en dag
och kommit tillbaka med några av korna.
Orm lyssnade dystert till detta och fann mycket vara
illa skött; men det var föga lönt att komma med klander
nu, tyckte han, och att männen frälst livet, sedan Rapp
och Harald voro borta, ville han inte säga något om.
Han visste knappt om han mest sörjde Rapp eller
Ludmilla; men ju längre han tänkte på allt, desto större blev
hans vrede, och därmed hans iver att snart komma till
tals med denna rövarflock. Han höll det för troligast att
de varit män från Värend, fast fred rådde och han inte
visste sig ha ovänner där.
Nästa dag var fader Willibald redig i huvudet, fast han
alltjämt var svag. Han hade nyheter att komma med.
Han hade kommit ut när porten redan var stormad,
sade han, och det första han såg var flamman från ett bål
som rövarna hopat mot kyrkan och redan fått eld på.
Han sprang dit och skrek åt dem att låta Guds kyrka
vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
