Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - IX. Om hemkomsten och hur Olof Sommarfågel lovade att bli kristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då kom en man med svart skägg emot mig; han
skrattade och ropade högt: »Guds kyrka skall brinna, ty
jag har förnekat Gud. Det var min tredje synd. Efter
den finns det ingen synd för mig.» Så sade han och
skrattade åter, och jag kände igen honom. Det var den
prästen Rainald som var här för lång tid sedan och som
gav sig i smålänningarnas hand vid tinget. Han var det
och ingen annan. Att han givit sig åt djävulen ha vi redan
hört. Jag förbannade honom och sprang fram mot bålet;
men en man slog mig, och sedan vet jag intet mera.
Alla ropade högt av häpnad vid denna nyhet, och fader
Willibald slöt ögonen och nickade.
— Så är det, sade han: en som var Guds tjänare har
bränt min kyrka.
Både Åsa och Ylva brusto i gråt; ty det syntes dem
övermåttan förskräckligt med denne präst som tjänade
djävulen.
Olof Sommarfågel skar tänder och drog sitt svärd. Han
stötte det i golvet så att det stod fast, och lade händerna
samman över svärdsknappen.
— Detta är vad jag lovar, sade han. Jag skall ej sitta
vid bord, ej heller sova i säng, ej heller glädjas vid mäns
gamman, förrän mitt svärd är genom kroppen på denne
man, som heter Rainald och som var Guds präst och som
rövat Ludmilla Ormsdotter. Och hjälper mig Kristus, så
att jag får henne åter, då skall jag hålla mig till honom
allt framgent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
