Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - X. Hur de gjorde upp med den galne magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hövding. Han hade känt igen henne och talat med henne
under rövarnas hemfärd. Han hade sagt att han förnekat
Gud och nu kunde göra som han ville i allt. Kyrkan hade
han bränt för att slippa att ha Gud i närheten; ty sedan
den var borta funnes ingen kyrka på långa vägar.
Hans följe, sade Torgunn, bestod av fredlösa och
illgärningsmän och allt slags sammanlupet folk, somliga
ända från Västergötland och Njudung, som sökt skydd hos
honom och nu levde av plundring. De voro manstarka
och fruktade ingen, och magistern hade stort välde över
dem.
Om Ludmilla visste hon inte mycket, utom att hon
varit vid gott mod och hotat magistern och de andra
med snar hämnd. Rövarna hade fört dem hem till sitt,
och de stora hundarna hade kommit över dem på vägen.
Ett par av rövarna hade blivit bitna och en dödad, och
hundarna hade fått med sig en del av boskapen, vilket
mycket retat dem. Hon själv och Ludmilla hade då försökt
rymma, men åter blivit fasttagna.
De hade kommit till rövarnas by, som låg nära
nordändan av en mycket stor sjö; denna sjö hade man på höger
hand under färden dit. Rövarna kallade sin by Prästbyn.
Där hade Torgunn lottats till en man vid namn Saxulf,
en stor och grov man som var elak. Han hade lagt henne
bunden på fällarna i sin hydda och kommit till henne
drucken på kvällen. Då hade han löst hennes band, men
varken mat eller dryck hade han haft med sig åt henne.
Hon visste att hon var änka, men det hade retat henne
mycket att nödgas ligga med en man som bar sig åt på
sådant sätt. En stund efter det han somnat hade hon
därför med varsamhet krupit fram ur sovfällarna och
tagit en brödkavel i båda händer. Styrka, sade hon, hade
hon fått av Gud, och dessutom av sin ilska och sin önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
