Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - X. Hur de gjorde upp med den galne magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hämnas Rapp; och när Saxulf fått brödkaveln i skallen
hade ingenting hörts från honom, han hade endast
sprattlat något litet med benen. Efter detta hade hon smugit
sig ut i natten och kommit åstad utan att någon märkt
henne. Hon hade gått i hast och fruktan ett dygn och
mera, längs spåren där de kommit, och hittat litet tranbär
och sedan legat lång tid maktlös, i väntan på döden och
vilddjurs käftar, tills Svarthöfde och hans män funnit
henne och givit henne föda. Hon hade fått rida hem på
männens axlar, och nu kände hon sig redan bättre.
Så var Torgunns berättelse. Den var till stor nytta,
ty därmed fingo de veta, var rövarnas näste var att finna.
Den stora sjön, sade de vägkunniga som varit på spåret,
var den sjö som kallades Åsnen, och bland Olof
Sommarfågels män funnos ett par som kände dessa
människotomma nejder och stigarna där. Dessa åtogo sig att föra
flocken till rövarnästet; men det bästa vore, sade de, att
vika av efter en dags färd och gå en västligare väg och
komma över dem från det hållet. Orm och de andra funno
detta vara klokt talat, ty så skulle de kunna fånga dem
med sjön i ryggen.
Orm räknade nu sammanlagt etthundratolv man i sin
flock, och nästa dag skulle de bryta upp. Han kände
ängslan för bulgarguldet; och sent på kvällen, när alla
sovo, tog han med sig Toke och Olof och Svarthöfde och
gömde kistorna i ett säkert gömställe inne i skogen, borta
från alla stigar och där ingen människa kom. Men sitt
myckna silver brydde han sig inte om att lägga i gömsle;
ty silver hade han vant sig vid, sade han, och det kunde
gott bli liggande kvar i Ylvas kistor, fast gården nu endast
bleve skyddad av de få män som skulle lämnas kvar.
Nästa morgon voro alla uppe före gryningen. Det fanns
ännu en del att göra innan de kunde draga åstad; ty de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
