Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - X. Hur de gjorde upp med den galne magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora hundarna skulle med; och dessa måste först vänjas
vid alla nykomlingar, på det att inga villsamheter måtte
uppstå längre fram och fel män bli bitna. Många av
männen vande sig hundarna hastigt vid, så att de räknade
dem som vänner sedan de fått snusa på dem en gång eller
två; men mot andra voro de misslynta och röto åt dem
och ville inte gärna tro annat än att de genast borde dödas.
Detta väckte mycket stort löje; ty de misstrodda blevo
smått ledsna och tyckte att de luktade lika gott som andra,
och de övriga hade mycket att säga om detta.
Till sist var allt färdigt, och flocken bröt upp, med
hundarna ledda i remmar av säkra män.
De drogo upp längs spåret där rövarna kommit och
fortsatte hela dagen, tills de nådde nära det ställe där
Torgunn hittats. Där valde de nattläger, och nästa
morgon togo de av åt vänster, med Olofs båda vägkunniga
män främst. I tre dagar drogo de nu fram i svår mark,
bland kärr och åsar och tät skog, utan att se ett hus
eller möta en människa. Hundarna förstodo gott vad jakt
de voro ute på och brydde sig föga om villebrådsspår; ty
det var en dygd de ägde, att när de jagade människor höllo
de sig tysta tills den stund kom då de släpptes.
På eftermiddagen fjärde dagen efter det de dragit ut
från Gröning nådde de ett ställe där två spår korsades;
här stannade de, och de vägkunniga sade att de nu hade
sjön framför sig och att rövarnas by låg en kort bit väg
rakt fram mot den. Det hade varit en tröttsam färd, men
Orm och Olof Sommarfågel voro ense om att anfallet
borde ske genast; ty vägkosten började tryta, och det var
knappt med tålamodet hos dem båda. Några av de unga
männer: klättrade upp i träd på en kulle och kunde peka
ut hur byn låg, och Orm delade sitt manskap i tre flockar.
Toke förde den ena, Olof den andra och han själv den
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
