Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - X. Hur de gjorde upp med den galne magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje, och hundarna behöll han själv, så att de ej bleve
släppta i otid. Toke skulle anfalla från nordsidan, Olof
Sommarfågel från söder; med Toke gick Svarthöfde, och
med honom Sones söner, som redan börjat räkna sig som
Svarthöfdes män. Orm hade befallt att ingen finge tända
hus, ej heller fara illa med kvinnor; ty det kunde finnas
flera rövade kvinnor än deras egna. När Toke lät blåsa
i horn, skulle de båda andra flockarna skynda sig fram,
var från sitt håll, utan härrop.
Tokes och Olofs flockar drogo åstad, och Orm och
hans män gingo varsamt fram genom snåren, tills de
nådde skogsbrynet vid röjningen kring byn. Här satte
sig männen och började gnaga på vad kost de hade kvar,
i väntan på Tokes horn.
Orm tog Spof med sig och kröp fram i ett
brakvedssnår; där lågo de och tittade på byn. Den såg ansenlig
ut, och många hus voro nya; folk kunde ses vid sina
sysslor bland husen, både män och kvinnor. I en sådan
by kunde det gott finnas halvtannat hundrade män,
trodde Spof. Hitom byn, i en svacka i marken, låg byns källa,
som var en liten damm; en käring, med ok och två ämbar,
kom dit och hämtade vatten och stultade tillbaka igen.
Därpå kommo två män och vattnade fyra hästar. När
hästarna druckit, blevo de oroliga och började dansa, och
Orm trodde att de kände hundarnas närhet. Men
hundarna stodo stilla bakom Orm och vädrade och skälvde
och höllo sig tysta.
Männen vid källan fingo styr på sina hästar och
återvände, och en stund gick. Därpå kommo tre kvinnor med
ämbar i var hand och hade med sig två män som sågo
ut att vakta dem. Orm drog efter andan, ty den längsta
av kvinnorna var Ludmilla. Han mumlade detta i örat
på Spof; denne mumlade tillbaka att det vore gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
