Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - XI. Om de stora hundarnas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framåt på höger hand syntes öppen ängsmark bortom
snåren, och över den sprang boskap med hundar efter sig.
— Vildoxarna! ropade en av Tokes män. Det är
vildoxarna de driva!
Det såg ut som om hundarna fått för sig att dessa djur
hörde till deras drift och borde motas hemåt liksom korna.
De gjorde sig mycket besvär, och männen på backen
kunde se bur de slogos med genstörtiga djur för att få dem
vända åt rätt håll. Vildoxarna tyckte illa om detta, och
deras bölanden kunde höras samman med hundarnas skall;
men till sist voro de flesta drivna i flock och försvunno
söderut bland skogsbackarna, alltjämt med hundarna
efter sig.
Det finns ingenting att göra åt detta, och männen fingo
nu själva driva korna. Tokes män, som visste besked om
dessa vildoxar, sade att de stundom vid vinterns början
kommo ned från Västgötahållet till Tyrs Ängar. Av
gammalt folk höllos de för heliga medan de betade på
stridsgudens mark, och där hade de vintervist utan att bli
störda. Förr hade de varit långt mera talrika, såsom alla
gamla visste att berätta, men i dessa trakter kunde de nu
endast hittas på Tyrs Ängar, och inte ofta ens där.
De funno vildoxarnas spår i trakterna öster om
Kraka-sten; men i de täta skogarna söder därom hade hundarna
fått det svårt, ty av spåren kunde skönjas att den hjord
de drivit minskats allt mera. Några av flocken hade de
likväl hållit samman; och när Orm nådde hem fick han veta
att hundarna kommit till Gröning med två tjurar, fem
kor och några ungdjur. Männen hemma hade givit sig ut
för att få dem fällda, men utan lycka; och när djuren
fortsatt söderut, hade hundarna tyckt att de gjort sitt
och gått till sina mathoar, mycket trötta och ömfotade.
Efter detta blevo vildoxar sedda på många håll i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
