Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Andra Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans maka, täck och ung, som nyss en helgad knut
Vid hjeltens öde fäst, ser nu så djerft beslut.
Hon häftigt i sin famn den rörde Edbom sluter,
Och öfver hans peruk hon sina tårar gjuter.
Du grymme, ropte hon, hvad är som tvingar dig
Att öfverge Borås, din kärlekseld och mig?
Ack, låt ej villa dig af fåfäng lust till ära,
Förnämst uti vår stad, hvad kan du mer begära?
Du knappt uppå vårt torg en myndig fot har satt,
Så böjs hvar enda rygg, så lyfts livar enda hatt.
Om du af segren följd slår Håffmans skara neder,
Blir du ej större man, ej njuter mera heder.
Ack, välj en höfvidsman, men styr ej sjelf vårt krig,
Din lagbok och din fru bli ursäkt nog för dig.
Nils Grofsmed ... kan ej han från faran dig förlossa?
Hans rygg tycks vara gjord att alla påkar trotsa,
Han är en pröfvad buss i slagsmål och i rus,
Han barn och hustru slår och dundrar i sitt hus,
Han plär med lejonröst om sina dater ryta;
Låt honom höfding bli, låt honom spetsen bryta.
Men ack! din tystnad rår ... du delar ej mitt qval,
Du släpper ej din påk, och rörs ej af mitt tal.
Välan ... om ödet dömt, att jag dig så skall mista,
Så skall den samma stund för mig ock bli den sista.
Uti dess ömma famn än Edbom sluten var,
Och hennes tårar be då munnen tystnat har.
Nu svider hjeltens bröst, det känner dubbel plåga,
Det röres af sin pligt och af sin kärlekslåga.
De dagar ömsom bli ett ämne för hans knol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
