Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädedräkt och seder; prästerskapet, stolt över motreformationens
segrar, ville å sin sida se sin makt speglad i litteratur, måleri,
alla grenar av konst.
Men XVIII seklet rubbade dessa grundvalar; aristokratien
miste sina rikedomar, skuldsatte sig och gick tillbaka, romerska
prästerskapet måste försvara sig mot “filosofiens“ anlopp och
spänna alla sina krafter för att bevara sitt forna inflytande.
Det har påståtts, att rokokon uppstod i M:me de Pompadours
palats. Allmänna kulturströmningar uppstå dock ej i boudoarer,
icke ens i kungliga mätressers. Rokokon växte fram överallt där
barocken förföll; på renässansens mejade fält sköt det upp ny
brodd.
Så var fallet framför allt i norra Italien och Neapel, där
aristokratien, som blomstrat upp under spanskt inflytande, var
stadd i hastigt förfall, och även i det patriciska, rika Venedig
funno de nya sederna och de nya riktningarna inom konsten en
lämplig jordmån. Från Italien spred sig rokokokulturen till
Frankrike och därifrån till de nordiska länderna.
Frankrike förhöll sig till en början avvisande mot den nya
konstriktningen, som daterade sig ända från Berninis och
Borrominis dagar. Den symmetriska Louis XIV-stilen tolererade ej
dessa vidunderliga nymodigheter. Då emellertid dekoratören
Gilles Oppenord (1672—1741), en flamländare, född i Paris men
uppfostrad i Italien, återkom till födelsestaden med hela packor
av studier och motiv från romerska palats och kyrkor och
började i Frankrike anbringa italienska kartuscher, palmetter och
rocailler, fogade sig parispublikens smak småningom och godtog
arkitekten-dekoratörens revolt mot den raka linjen. Oppenords
riktning utvecklades i Paris ytterligare av en annan dekoratör,
en italienare från Turin, Juste Aurèle Meissonier (1695—1750),
som förklarade krig mot all logik och alla mått i ornamentiken
och utövade ett oerhört inflytande på franska arkitekturen. Den
tygellösa italienska rokokon undergick visserligen en betydlig
förändring vid beröringen med det franska sinnet för symmetri och
dekorativ ordning, men det oaktat inverkade den påtagligt på
fransk konst.
Till utvecklingen av den italienska rokokon bidrogo i icke
ringa mån inflytanden från det fjärran österlandet. I XVIII
århundradet styrde talrika resenärer, framför allt engelsmän, kosan
till de turkiska länderna och Kina, och på hemvägen passerade
de alla över Neapel, Rom, Venedig eller Genua. Jesuiterna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
