Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland dem särskilt två tyskar, Kircher och Adam Schal, gjorde
de romerska konstnärerna bekanta med kinesisk och japansk
konst, och Nederländsk-indiska kompaniet (Compagnie des Indes
néerlandaise), grundat redan 1602, införde alla möjliga slags alster
av österländsk konstskicklighet och spred dem över hela Europa.
Kineseriet kom på modet redan under 1600-talet; österländska
teckningar, vaser och skulpturer smyckade med arabesker, som
voro den europeiska smaken så fjärran som möjligt, fullbordade
brytningen med den klassiska symmetrien och
barockornamentiken. Den kinesiska konsten sätter sin prägel även på måleriet
i Italien och Frankrike; det är nog att påminna om de
österländska figurerna på Tiepolos fresker och de till kineser
kostymerade fransmännen på Bouchers och Watteaus tavlor.
Italien var rokokons egentliga fädernesland, och om längre
fram formen på perukerna, robrongernas och frackarnas snitt
dekreterades i Paris, kan man ej fördenskull förlägga
rokokokulturens upprinnelse till Frankrike. Paris blev under Ludvig XV
modets huvudstad, det omskapade den italienska rokokon efter
sitt sinne och återbördade den till italienarna ofta i vackrare
former än de ursprungliga, från dem lånade.
Den parisiska rokokons moder blevo under XVIII seklets sista
decennier så allenahärskande i Italien, att den som ej bar
stångpiska blev ansedd nästan som en utbörding, en människa utan
moral och religion, en revolutionär. I norra italien försköto
aristokratfamiljerna de söner, relegerades från skolorna de
ynglingar, som kommo på infallet att klippa av denna oundgängliga
prydnad. Stångpiskorna blevo det manliga, robrongerna det
kvinnliga kännemärket på att man tillhörde societeten,
rokokosocieteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
