- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
4

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreningarna ännu ägde bestånd och talangen att skriva sonetter hörde
till god uppfostran.

Typen för en dylik filosof-poet, som för övrigt sysslade också
med målning, arkitektur, skulptur, strategi och överhuvud alla
grenar av mänskligt vetande, var greve Francesco Algarotti, en
venetianare, född 1712, vän till Voltaire och Fredrik den store
och väl den i Europa mest bekante av den tidens italienske
lärde. Algarotti hade fått sin utbildning vid universitetet i
Bologna, där han särskilt studerat matematik, geometri och
astronomi; ståtlig och älskvärd och elegant världsman blev han inom
kort en favorit både inom lärdomsvärlden och hos damerna. I
Venedig kallades han, med ett smeksamt diminutiv, “Algarottulus
contulus“. Han skrev i alla möjliga ämnen, populärt och ytligt,
och i de talrika dikter, varmed han uppvaktade sina bekanta,
beflitade han sig mer om rytm och symmetri än om djupa tankar.

Betecknande för de dåtida intresseriktningarna i Italien var
Algarottis första bok, som han skrev och gav ut vid tjugotvå års
ålder (1733). Dess titel var “Newtonianismo per le Dame“ och
innehållet en populär redogörelse för Newtons optiska teorier i
form av dialoger tillägnade damerna.

Aristoteles anhängare, peripatetikerna i Italien, förlorade mer
och mer i inflytande; till och med bland jesuiterna, som längst
höllo fast vid den grekiske filosofens läror i fysik, metafysik och
poetik, uppträdde avfällingar; Galileis snille bländade, och
Lorenzo Mascheroni, en ung poet, kvad triumferande:

E il divin Galileo che primo infrasse
L’idolo antico; e con periglio trasse
A la natura liberta le menti.


För någon tid blev den franska filosofien härskande i Italien
och närmast då Cartesius läror, som drottning Kristina spridde
genom sin akademi; men nationens praktiska läggning kom den
snart att slå in på den väg Galilei anvisat, och man började
dyrka Isak Newton (1642—1727), som man ansåg för en lärjunge
av den italienske forskaren.

Italienarna studerade engelska arbeten i fysik, geografi och
astronomi. Engelska läkares skrifter lästes av doktorer i Rom
och Neapel, och i mitten på 1700-talet var engelsmannen John
Taylor påvlig ögonläkare. Man prisade engelsmännen för att de
stödde sina läror på erfarenheten och icke läto sig förvillas av
tomma teorier och lösa hugskott; Tomas Sydenham framhölls

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 21:54:03 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free