som en ny Hippokrates, italienska läkare reste till Edinburg för att bedriva medicinska studier. Likaledes började man livligt intressera sig för statsekonomi. Första lärostolen i denna vetenskap upprättades i Neapel 1754. Många italienska lärde omfattade de praktiska vetenskaperna med sådan iver, att de i sin ensidighet utdömde antikstudiet som ofruktbart och gagnlöst. Man klagade över de väldiga folianterna med ett otal anmärkningar och hänvisningar men utan så mycket som en enda ny tanke, det hette, att sunda förnuftet drunknade i havet av glosor. Redan innan den berömda franska Encyklopedien kom ut, trycktes i Venedig (1728) en italiensk översättning av engelsmannen Efraim Chambers “Cyklopedi“ i nio band, och längre fram utkom den i ny upplaga i Neapel. Den empiriska riktningen inom vetenskapen vann anhängare i vida kretsar, och bland de bildade kvinnorna fann den sitt kraftigaste stöd. I de italienska damernas boudoarer lågo Newtons verk i stället för Dantes och Petrarcas; en kvinnlig lärd, Laura Bassi, blev berömd för sina ypperliga föredrag över den store engelsmannens teorier, och om en annan kvinnlig filosof, Maria Gaetana Agnesi, en ung milanesiska, förklarade den ryktbare resenären, presidenten de Brosses, att hon var “una cosa più stupenda“, en större märkvärdighet än Milanos dom. På ett förtroligt samkväm hos henne, där presidenten var med, talade den då tjugoåriga signorina Agnese på flytande latin om ebb och flod, om grundfärgerna, om genomskinliga kroppar och disserterade så lärt om kroklinjer i geometrin, att presidenten, för övrigt klen i matematik, inte begrep ett ord. Signora Agnesi utgav 1745 en bok med titeln “Institituzioni analitiche“, vari hon på ett mycket klart sätt redogjorde för Leibnitz teorier. Arbetet vann europeisk berömmelse; kejsarinnan Maria Teresia skickade författarinnan såsom en gärd av erkännande en dyrbar ring och Benedikt XIV ett radband av ädelstenar samt en utnämning till hedersdoktor i de exakta vetenskaperna vid Bolognas universitet. För att ostört få ägna sig åt sina studier gick signora Agnesi efter sin fars död in i ett kloster, där hon avled 1799. Hon var för övrigt ingen undantagsföreteelse i Italien: vi skulle kunna uppräkna en hel rad av italienska kvinnor, som under 1700-talet gjorde sig ryktbara genom sin lärdom. Grevinnan Clelia Borromeo i Milano var icke blott hemma i ett flertal europeiska språk utan talade arabiska “som om hon läst Koran“;