Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 ROM
talet. Småningom började en mängd litteratörer, så Baretti, Verri,
Galiani, Beccaria, använda detta nya språk. Motstånd rönte det
blott i Florens, som alltjämt höll sig vid att endast i Toskana
talades ren italienska, samt i Rom, sätet för Arcadia, som märkte
att det nya språket hotade rubba grundvalarna för dess existens.
De avrundade fraserna, de utstuderade vändningarna tolererades
numera blott i musikdramat, man erkände att Metastasio måste
tillgripa den arkadiska stilen, för att inte hans språk skulle skorra
mot fiol och klarinett.
Ill.
Från och med början av 1700-talet befästes och spred sig
alltmera i Rom den övertygelsen, att fornminnena voro skatter,
som man borde vårda och samla. Allmänna opinionen började
resa sig mot de italienska släkter, som sålde antika konstverk;
man nämnde Giustinianis, Odescalchis, Ficoronis, Barberinis och
Ottobonis, som för ansenliga summor avyttrat redan under
renässansen samlade grekiska och romerska statyer.
Det gällde nu att ersätta dessa förluster, och man
genomgrävde de romerska ruinhögarna för att rädda vad som ännu
kunde finnas gömt i jorden av uråldriga skatter. Visserligen
hade en påve 1534 stiftat konservatorämbetet för bevakande av
fornminnena. De dignitärer, som beklädde posten under
1600-talet, bekymrade sig emellertid icke mycket om sitt åliggande,
och först i XVIII seklet fick ämbetet verklig betydelse. Det
bekläddes då av sådana lärde som Venuti, Winckelmann, de två
Viscontierna. “Scavi“, utgrävningar, blev dagens lösen, och
påvarna gjorde energiska men tyvärr mestadels fruktlösa försök att
hindra utförseln av statyer. Med italienska skulpturverk lades
grunden till magnatsamlingarna i England: lord Pembrokes, Peter
Lelys, greve Winchelseas, greve Burlingtons, lord Leicesters,
Howards gallerier uppstodo, det ena efter det andra, det
bildades t. o. m. ett sällskap, “Society of Dilettanti“, som hade till
uppgift att inköpa antika konstsaker. För att äga någon kontroll
över grävningarna utdelade romerska kurian tillståndsbevis till
dem. “Scavi“ ökade i antal under 1700-talet och gåvo
utomordentliga resultat; mellan åren 1690—1763 uppgrävdes en sådan
massa romerska skulpturverk, att det vid sidan av de påvliga
museerna kunde uppstå en mängd privatsamlingar. Det grävdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
