Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 : ROM
högre samhällsklass. Men som sagt han hade också
konstnärliga intressen. Han tog lektioner i teckning, modellerade små
vaxfigurer, besökte konstnärerna i deras ateljéer och tråkade ut
dem genom att i timtal sitta och hänga vid deras stafflin.
Arkitektur var hans speciella vurm. Han uppförde operan och
museet i Neapel samt den väldiga slottsbyggnaden i Caserta,
om vilken Goethe entusiastiskt förklarar, att det är en boning
värdig furstar. Annorlunda har dock Bourbonens arkitektoniska
stil bedömts av en av våra dagars konstkännare, som kallar
den en stil “der allerhöchsten Langweile“.
Denne konstälskande om än icke konstförståndige konung
ägnade nu det livligaste intresse åt utgrävningarna i Herkulanum,
som han ansåg som en heder för sin regering. Avundsjuk om
sin skatt tillät han i förstone inga arkeologer att komma och
bese utgrävningarna, han ville vara ensam om äran att ha bragt
antiken till återuppståndelse. Då den ryktbare arkeologen
Winckelmann kom till Neapel och uttryckte sin önskan att få
se arbetena i Herkulanum, beviljade konungen hans bön på det
villkoret, att han ej skulle göra några anteckningar eller skisser.
Konungen förväntade, att fynden skulle lända landet även till
ekonomiskt gagn, och det var än ett skäl varför han så
svartsjukt vakade över dem. En gång hittade han bland de
pompejanska ruinerna en guldring med en kamé av karneol, och
den föll honom så i tycket, att han sedan alltid bar den på
fingret. Då han skulle bege sig till Madrid för att bestiga
spanska tronen, var han emellertid samvetsgrann nog att ej
behàlla ringen utan lämnade den till Neapels museum.
Till följd av detta konungens hemlighetsmakeri hunno tjugo
år förflyta efter grävningarnas början, innan Europas lärde ännu
hade någon autentisk redogörelse för de fynd som gjorts.
Visserligen uppdrog konungen åt monsignor Ottaviano Bojardi (1695—
1758) att utarbeta en beskrivning över Herkulanum; men
prelaten i fråga var en alltför grundlig och omständlig herre —
vare det nog sagt att han sammanskrev icke mindre än fyrtio
band om katolska kyrkans kronologi — och vad verket om
Herkulanum beträffar, utgav han efter flera år två band “Inledning“
späckad med grekiska, latinska, hebreiska, kaldeiska och arabiska
citat samt innehållande redogörelser för babyloniska, egyptiska
och persiska mått och vikter, vilket allt hade tagit honom sådan
tid, att han dog, innan han hunnit fram till sitt egentliga ämne.
En annan lärd, abate Jacopo Martorelli, skrev två volymer om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
