14 : ROM högre samhällsklass. Men som sagt han hade också konstnärliga intressen. Han tog lektioner i teckning, modellerade små vaxfigurer, besökte konstnärerna i deras ateljéer och tråkade ut dem genom att i timtal sitta och hänga vid deras stafflin. Arkitektur var hans speciella vurm. Han uppförde operan och museet i Neapel samt den väldiga slottsbyggnaden i Caserta, om vilken Goethe entusiastiskt förklarar, att det är en boning värdig furstar. Annorlunda har dock Bourbonens arkitektoniska stil bedömts av en av våra dagars konstkännare, som kallar den en stil “der allerhöchsten Langweile“. Denne konstälskande om än icke konstförståndige konung ägnade nu det livligaste intresse åt utgrävningarna i Herkulanum, som han ansåg som en heder för sin regering. Avundsjuk om sin skatt tillät han i förstone inga arkeologer att komma och bese utgrävningarna, han ville vara ensam om äran att ha bragt antiken till återuppståndelse. Då den ryktbare arkeologen Winckelmann kom till Neapel och uttryckte sin önskan att få se arbetena i Herkulanum, beviljade konungen hans bön på det villkoret, att han ej skulle göra några anteckningar eller skisser. Konungen förväntade, att fynden skulle lända landet även till ekonomiskt gagn, och det var än ett skäl varför han så svartsjukt vakade över dem. En gång hittade han bland de pompejanska ruinerna en guldring med en kamé av karneol, och den föll honom så i tycket, att han sedan alltid bar den på fingret. Då han skulle bege sig till Madrid för att bestiga spanska tronen, var han emellertid samvetsgrann nog att ej behàlla ringen utan lämnade den till Neapels museum. Till följd av detta konungens hemlighetsmakeri hunno tjugo år förflyta efter grävningarnas början, innan Europas lärde ännu hade någon autentisk redogörelse för de fynd som gjorts. Visserligen uppdrog konungen åt monsignor Ottaviano Bojardi (1695— 1758) att utarbeta en beskrivning över Herkulanum; men prelaten i fråga var en alltför grundlig och omständlig herre — vare det nog sagt att han sammanskrev icke mindre än fyrtio band om katolska kyrkans kronologi — och vad verket om Herkulanum beträffar, utgav han efter flera år två band “Inledning“ späckad med grekiska, latinska, hebreiska, kaldeiska och arabiska citat samt innehållande redogörelser för babyloniska, egyptiska och persiska mått och vikter, vilket allt hade tagit honom sådan tid, att han dog, innan han hunnit fram till sitt egentliga ämne. En annan lärd, abate Jacopo Martorelli, skrev två volymer om