Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ROM
Ett för XVIII seklet utmärkande drag är en viss obestämd
oro, som sedermera utkristalliserade sig i franska revolutionen.
Ytterligheterna möttes på den tiden mera oförmedlade än under
någon annan epok. En fransk tänkare, om jag ej bedrar mig
Fontenelle, uttalade satsen, att den andliga världen lika väl som
den fysiska regeras av mått, mål och vikt. Men jämsides med
läran om världen som en mekanism uppstodo frihetsidealen,
jämsides med vördnaden för den matematiska sanningen ett
sentimentalt känslosvärmeri, som hämtade näring framför allt i sång
och musik.
I människotankens högre regioner blåste samtidigt två
motsatta vindar, liksom Bora och Fön i alpregionerna: torr
förnuftsmässighet och dimmigt svärmeri. Fredrik den store ville
inpressa hela mänskligheten i militära former, och samtidigt
försmälte ömma hjärtan, från Palermo till Berlin och från Petersburg
till Odessa, vid tonerna från Metastasios sentimentala lyra och
svärmade åtminstone teoretiskt för frihetsidéerna. Man kan säga
att den ovannämnde känslosamme poeten för någon tid var
Italiens och hela Europas profet, tolken för den längtan, som fyllde
sinnena men som ännu ej var klart medveten om sitt mål. I
andra hälften av XVIII seklet utkristalliseras denna obestämda
längtan till målmedveten strävan. Efter Metastasio följer Alfieri,
som till sitt mål har den italienska nationens pånyttfödelse.
Under hela XVIII seklet ända till tiden närmast före
revolutionen intaga italienarna jämte fransmännen en ledande
ställning vid de nordiska hoven. Framför allt Wienhovet är så gott
som italienskt. Den kejserliga familjen talar sinsemellan mest
italienska, den unga Maria Teresia har Caldara till lärare, Porsile
(1720—1750) är hovkompositör. Conti (1701—1732) skriver
komiska operor, Karl VI utnämner en venetianare, den berömde
Apostolo Zeno (1718—1729), till dynastiens historiograf. Zeno
författar texter till operor och oratorier, skriver historiska dramer
för Wienscenen, är huvudstadens litteräre diktator. Från den
åldrande venetianaren övergår spiran till Metastasio (1730), och
han innehar den till sin död, 1782. Efter Metastasio kommer
Casti och uppbär en årlig lön av 3,000 floriner såsom hovpoet,
och Antonio Frizzi från Udine besjunger varje märkligare
tilldragelse inom kẹjserliga familjen.. Wien blir, kan man säga, en
av Italiens litterära huvudstäder. Till en mängd av Metastasios
melodramer komponeras musiken av Boncini, en rival till Händel,
i baletten dansa italienska dansöser. Hovpredikant är padre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
