Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ROM
från Pusterlos med dyrbara gåvor till metropoliten. Det var
under dessa aristokratiens blomstringstider som greve Vitaliano
Borromeo förvandlade en naken klippa i Lago Maggiore till den
tjusande Isola Bella med tio trädgårdar i terrassform och ett palats
som krön.
Överdåd, högmod och lättja kännetecknade denna
aristokrati. Då marchese Landi från Piacenza förlovade sig med Isotta,
en syster till skalden Pindemonte, uppställde han det kravet, att
en Pindemonte skulle förskaffa sig malteserriddarnas kors, trots
att krigarordnarna icke längre ägde någon betydelse. De yngre
sönerna i de förnäma familjerna sökte emellertid dölja sin
fattigdom under rodeser- eller malteserriddarnas uniform, ty
egendomarna, som mestadels voro fideikommiss, tillhörde de äldsta
sönerna.
1749 stiftades i Lombardiet ett heraldiskt institut, och tjugo
år senare utfärdade regeringen en lång rad bestämmelser om
den milanesiska adelns prerogativ. Endast medlemmarna av vissa
släkter hade rätt att använda pallar i kyrkan och silverbeslag
och silverknäppen på sina bönböcker. Aristokratiens damer fingo
privilegiet att bära likadana robronger som buros vid kejserliga
hovet, endast adeln fick vid sina teaterbesök föregås av
fackelbärare. Likaså fick endast adelns betjäning bära livré.
Formalismen lade sådana band på umgängeslivet, att
aristokratien alla sina privilegier till trots hade föga omväxling i livet
och förde en ytterst enformig och tråkig tillvaro. Under spanska
väldets dagar umgicks man i alla de förnämligare lombardiska
husen blott inom släkten, männen sammanträffade med
främmande damer endast vid stora fester, och slottsfruns och hennes
döttrars enda förströelse voro besöken av pater guardianen, som
infann sig var morgon “al baciamano“, gjorde sig noga
underrättad, hur herr markisen och fru markisinnan sovit, hur unge
markisen befann sig, och passade på att berätta om allt som
tilldragit sig i trakten under de sista tjugofyra timmarna. Då greve
d’Ossuna en gång inbjöd icke blott herrar utan även damer till
ett samkväm, väckte detta sådan anstöt, att han sedan aktade
sig att göra om försöket. Den siste spanske guvernören, hertig
de Vaudemont, lyckades införa friare, franska seder och
anordnade något i stil med de engelska “garden parties“, men gästerna,
ovana vid att få umgås så där fritt, begagnade sig så grundligt
av de nya rättigheterna och lagerträdens skugga, att
ståthäållarens soaréer inom kort blevo föremål för alla bedagade matro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
