- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
23

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huvudströmningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUVUDSTRÖMNINGARNA 23 nors och markisers sedliga fasa. Societeten uppförde sig att börja med på samma sätt som ungdomen, då den nyss släppts ut ur ett jesuitinternat. När spanjorerna försvunnit från Lombardiet och Maria Teresias mildare och förnuftigare styrelse tog sin början, blev det mera livligt i Milano, aristokrathusen blevo tillgängligare, och resenären Richard prisade en stad, där man dagligen kunde räkna på en middag i utvalt sällskap. Med det ökade umgängeslivet började moden snabbt växla, rokokon kom i fullt flor, och en gång uppträdde en dam ur högsta societeten i en peruk i form av en komet, vilket gav Pietro Verri anledning att skriva en dikt med titeln: “Relazione d’una prodigiosa cometa osservata a Milano l’anno 1793.“ Dessa nymodigheter, dessa toaletter, dessa vagnar och livréer blevo naturligtvis ett outtömligt ämne för satirikerna. Redan i slutet av XVIII seklet gjorde sig Bartolommeo Dotti i norra Italien bekant genom satiriska dikter, som så kännbart träffade vissa personer, att författaren med ett stilettstyng fick böta för sin bitande kvickhet. Den främste satirikern i XVIII seklet var abate Parini (f. 1723), en man av hög intelligens, som hade rika tillfällen att iakttaga särskilt den lombardiska aristokratiens tomma, lättjefulla liv och uppriktig fosterlandsvän som han var sörjde över det nationella förfallet. Omedelbart efter sin prästvigning blev han huslärare hos familjen Serbelloni, som tillhörde Milanos högsta aristokrati. Donna Maria Vittoria, född Ottoboni, furstinna av Fiano, var en bildad kvinna och så modern i sina åskådningar, att hon med sonen Gabazzo läste Rousseaus arbeten och behandlade husläraren helt humant. Då hon skilde sig från sin man, Serbelloni, skrev den elake abbén en liten dikt innehållande en antydan om orsaken till skilsmässan, som fursten ej kunde förlåta honom: Cari figli non piangete Che, se nati ancor non siete, Non potento vostra padre Vostra madre vi farà. Furstinnan blev däremot ej vred på abatinon, om hon nu fick vetskap om hans “capriccio“, utan fortsatte att visa honom ynnest. Emellertid inträffade en händelse som ådagalade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 13:09:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free