30 ROM kejsar Karl VI. Hon blev Metastasios väninna för livet, och som vi längre fram skola se kom det i Wien ut ett rykte, att hon efter mannens död ingått hemligt äktenskap med diktaren. Kort efter furstinnan di Belmontes förmälning fick den unge poeten ett nytt tillfälle att göra sig känd i Neapel. Elisabet av Braunschweig, Karl Vi:s gemål, väntade en arvinge, och vicekonungen, furst Borghese, gjorde i god tid sina förberedelser till firandet av den glada tilldragelsen. Det var gammal hävd, att märkligare händelser inom dynastien skulle firas på slottet i Neapel med teaterföreställningar, vanligen beledsagade av någon för tillfället skriven kantat eller serenad. Denna gång tyckes principessa di Belmonte ha ingivit vicekonungen tanken, att han skulle uppdraga författandet av kantaten åt den unge advokaten, som arbetade i Castagnolas “studio“. En vacker dag fick Metastasio kallelse att infinna sig hos furst Borghese. Undrande och bävande begav sig poeten upp till slottet. Hans ängslan befanns obefogad, och med glädje antog poeten det smickrande uppdraget, bad blott fursten att hemlighålla hans författarskap, ty han hade lovat Castagnola att ej skriva vers, och om han bröt sitt löfte, kunde han förlora sin plats. Fursten lovade leende att ej röja hans anonymitet, och han höōõll sitt ord. Metastasio skrev en kantat med titeln “Orti Esperidi“, lämnade den till fursten och fick ett ovanligt frikostigt honorar, tvåhundra dukater. Vicekonungen uppdrog åt Porpora att sätta musik till dikten och åt Neapels främsta sångare, bland andra Marianna Bulgarelli, kallad Romanina, att utföra kantaten. Verket gjorde stor lycka; musiken slog visserligen mindre an, men själva dikten väckte åhörarnas livliga förtjusning, och det frågades allmāänt vem som var författare till de vackra verserna. Furst Borghese teg, men den nyfikna Bulgarelli skaffade sig manuskriptet till kantaten genom att muta vicekonungens betjäning, och underrättad om Metastasios hemliga besök hos furst Borghese jämförde hon den unge advokatens handstil med kantatens och upptäckte så författaren. Under någon förevändning kallade hon honom sedan till sig; Metastasio måste erkänna, och dagen därpå visste hela Neapel, att en romersk advokat var författare till “Orti Esperidi“. Bulgarelli var på den tiden Neapels förnämsta sångerska. Hon var inte längre i sin första ungdom, och hennes röst kunde