Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pietro Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIETRO METASTASIO 35
bundet på grund av kriget, och därtill pålades en skatt honom
såväl som övriga hovmän, och häröver klagade han jämmerligt i
sina brev till vännerna. Smäåningom blev han så införlivad med
Wien, att han ej längre hade lust att återvända till Italien; 1754
inbjöd honom påven att komma till Rom, men poeten avslog
kallelsen och skrev till sin bror, att blott .ifall han fick samma
lön som i Wien, skulle han anta en befattning vid påvliga hovet,
dock litade han ej på de romerska löftena utan nöjde sig hellre
med vad han hade.
För övrigt var det icke blott ekonomiska intressen som fäste
Metastasio vid Wien. Grevinnan d’Althan, född Pignatelli, hade
sedan hon blivit änka flyttat från Neapel till Wien — hon hade
en liaison med Karl VI — och efter kejsarens död lyckades hon,
ännu vacker, fängsla Metastasio. Poeten gästade ofta hennes
slott Frain i Mähren, där grevinnans porträtt ännu finnes.
Förhållandet mellan Metastasio och grevinnan d’Althan var mer än
vänskapligt och varade ända till hennes död; det påstods till
och med, att de 1754 ingingo hemligt äktenskap. Troligen kom
det aldrig till giftermål, men genom ryktet om den ingångna
vigseln ville man vid Maria Teresias dygdiga hov kasta en
försonande och förskönande dager över den alltför intima vänskapen
mellan Metastasio och grevinnan, en vänskap, som kunde stöta
den beryktade “sedlighetskommissionen“.
Det ekonomiskt bekymmerfria livet i Wien, den lugna lycka
han njöt med grevinnan d’Althan verkade stimulerande på
Metastasios talang. Han skrev i Wien en hel rad av dramer, bland
annat sitt mästerverk “Attilio Regolo“ samt “Olimpidda“, det
arbete som kanske främst tillvann honom kvinnornas hjärtan.
Metastasios rykte spred sig icke blott i Europa; även i
Amerika sjöng man canzonetter och bitar ur hans musikdramer. En
viss Basilio Gama skrev till poeten från Brasilien, att hans namn
trängt ända in i Sydamerikas urskogar, att Alcestes och Cleonices
suckar där uppfångats av människor, som icke ens visste att ett
Wien existerade. Den i London bosatte Baretti berättade, att
han måste lära en mängd engelsmän canzonettan till Nice på
italienska, alldeles som man lär en papegoja säga efter, ty ingen
översättning var i stånd att återge originalets klingande vers.
Stanislaus August i Polen skrev 1771, att Metastasios arbeten i
ungdomen varit hans förnämsta drivfjäder att lära sig det vackra
italienska språket.
Trots denna sin ryktbarhet var Metastasio ej egenkär, tvärtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
