Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROKOKON I VENEDIG 43
var snarare en prydnad än ett vapen. Gasparo Gozzi säger om
dessa unga eleganter, att de voro skära och bräckliga som
porslinspjāäser.
Kvinnan, den enda livskraftiga varelsen i detta degenererade
samhälle, måste komma att trycka sin stämpel på seder,
levnadssätt och konst. Och som det behagfulla är ett av hennes mest
utpräglade drag, meddelade hon något därav åt hela den s. k.
rokokokulturen. Trots att såväl företeelsen som namnet uppstodo
i Frankrike, hade Venedig stor andel i dess utveckling, och
ingenstädes framträdde rokokon i så tjusande former som i
dogernas stad, det tysta Venedig med de underbara dagrarna, skapat
för ett förfinat njutningsliv.
Författaren till denna bok promenerade en gång utefter
Medelhavets strand med en kvinnlig bekant, som ibland hade sina
fantastiska infall. Med en tankfull blick ut över de mörkblå
vidderna sade hon:
— Jag skulle vilja sluta mitt liv i en båt fylld med blommor,
långt ute på havet, så att ingen fick bevittna min död.
Venedig som stat, som över tusenårig stormakt dog en sådan
död. Ingen bevittnade dess dödskamp, ingen varsnade hur
dödsskuggorna bredde sig över dess drag. Tvärtom, hela Europa,
från Goethe och Rousseau, kom i de sista ögonblicken för att
hylla förtrollerskan, italienare såväl som utlänningar hälsade
henne vid avskedet med ett “Tu sei il sorriso del mondo“. —
“Du är världens leende“ — och blott drömde om att få komma
tillbaka. |
Detta döende Venedig ägde dock alltjämt så mycken livskraft,
att det förmådde frambringa inom konsten Tiepolo och Rosalba,
inom musiken Gallupi, en dramaturg som Goldoni och många
framstående vetenskapsmän.
lI.
“Sensa“ — det ordet var en gång om året på hela Europas
och hela Mindre Asiens läppar; det betecknade fyra
dagarsmarknaden i Venedig, som inleddes med dogens förmälning med
havet. Venetianarna hade förkortat namnet “Ascensione“ till
Sensa, lättare att uttala och lättare för turkar, perser och egyptier
att komma ihåg.
På Markustorget uppfördes ett långt galleri av trä med två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
