44 ` ROM ingångar, den ena från Markuskyrkan, den andra från S:t Moisètorget. I galleriets inre öppnades juvelerar- och guldsmedsbutiker, affärer som förde dyrbara pälsverk och tyger, yttersidorna upptogos av butiker med enklare varor. Galleriet var visserligen ingen prydnad för det vackra torget, men skämde det ej heller, ty den långsträckta byggnaden med sina kolonner var hållen i stil med Prokuratorpalatset. Efter dogens förmälning med havet tog marknaden sin början. Den patriotiska festen förbands med handel och köpenskap. “Sposalizio del mare“ var en ceremoni instiftad till minne av venetianarnas seger över kejsar Fredrik Barbarossa 1178 och in i minsta detalj fastställd i urkunderna. Dogens honnörsriddare tjänstgjorde som ceremonimästare för dagen och utfärdade inbjudning till podestàerna i Murano, Torcello och Malamocco att högtidligen ledsaga statens högste representant på hans färd i Bucentoron ut till Lidon. Dogen eskorterades av en hel skeppsflotta och en oräknelig mängd större och mindre, festligt klädda båtar, brigantiner och gondoler. Vid de tvänne forten, som försvarade inloppet till staden, möttes havets furste av kyrkans furste, den venetianske patriarken, också eskorterad av fartyg, och denne överräckte till dogen en ros på ett silverfat. Kyrkorkestern spelade i det högtidliga ögonblicket upp hymnen “Ne turbetur cor vestrum‘, och dogens orkester svarade med en madrigal i efter tillfället lämpad högtidlig rytm. Därefter fortsatte bägge flottorna färden, och utkomna på öppna havet stannade de, och dogen kastade en guldring i havet med orden: “Vi förmäla oss med dig, hav, till tecken på vårt eviga och orubbliga herravälde“. Tyvärr hade dessa ord i XVIII seklet icke längre någon mening; det var slut med Venedigs herravälde på havet, och de främmande ländernas, framför allt Englands och Hollands, diplomater måtte under ceremonien ha haft svårt att dölja ett elakt småleende. Efter “förmälningen“ stannade hela flottan utanför S. Nikolaikyrkan på Lidon, dogen åhörde där en mässa, och sedan han begåvat munkarna med skänker, återvände han till staden. Klockorna i Venedigs alla torn började ringa, välkomnande statens överhuvud, och Bucentoron förde honom till Piazzettan under tonerna av musik och sång. Hela sträckan av lagunen mellan S. Giorgio Maggiore och S. Maria della Salute var täckt med en sådan massa båtar och gondoler, att vattnet ej skönjdes,