ROKOKON I VENEDIG 51 två timmar åka fram och tillbaka på Praton. Två stallknektar med facklor redo framför spannet och tre betjänter: livknekt, jägare och lakej stodo stelfrusna bakpå vagnen. Eccellenza åskådade färden från fönstret, och efter två timmars förlustelse delade han ut en handfull sekiner åt abbé och betjäning, Flertalet medlemmar av den venetianska aristokratien hade teatrar i sina slott på landet, där amatörer ur societeten och vid utomordentliga tillfällen även skådespelare av yrket uppträdde och spelade. Ett av dessa högtidliga, ofta besjungna tillfällen voro festligheterna till ära för Ernst, furstbiskop av Braunschweig, i Marco Contarinis villa i Piazzolla. Furstbiskopen vistades i Venedig i augusti 1685, och som hettan besvärade honom, uttryckte han en önskan att få vila ut på landet. Contarini inbjöd honom, lät resa en triumfport för den förnämlige främlingen och uppställde i villans vestibul en hedersvakt av fyrtio hellebardister i schweizeruniform, hälften röd och hälften gul. Några timmar fick resenären vila sig, men på kvällen ledsagades han av sex lakejer med facklor till teatern “delle Vergini“, där hettan till trots dramat “Ermelinda‘ uppfördes och en bedårande balett dansades; efter föreställningen en utfärd i Bucentoron på floden och därefter en bankett, varunder gästerna underhöllos med musik, tableaux-vivanter och sång av sångköõrer från trakten. Alltemellanäåt stannade båtar utanför palatset och saluterade furstbiskopen med muskötsalvor. Hela natten i ända pågingo ‘“överraskningarna‘“, sång och fyrverkerier, och den olycklige Ernst av Braunschweig måtte ha ångrat, att han lämnat det lugna Venedig. IV. Några århundraden igenom, från Barberini till Bembo, hade man teoretiserat om kärleken och analyserat människohjärtats alla rörelser, och grundvalen för dessa filosofiska undersökningar hade städse varit Platos läror. Den platoniska kärleken ansågs för idealet, som dock ingen på allvar strävade att nå. Huvudsaken var att lysa i diskussionen, och den intresserade främst sådana halvgamla damer som drottningen av Cypern, Caterina Cornaro, vars ålder tvang henne att hålla sig till teorien. Från Asoli, där drottningen bodde, letade sig kärleksteorierna väg till de arkadiska akademierna, där de också blevo omtyckta diskus-