Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rokokon i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ROM
den redlige tillvaratagaren av Erbi skulle få fyra lire “di mancia“,
om han återlämnade henne till eccellenzan. En annan gång
utlovade ägarinnan till en knähund tre filipper för sin älskling ;
signorans kammarjungfru, som kände sig ansvarig för olyckan,
lade till en hel dukat, och cicisbeon utlovade en skinka, en butelj
vin och ett fat makaroni.
Aldrig har det skrivits så många sonetter, madrigaler,
anakreontiker till knähundars lov som på den tiden, och mötte man
en dam på gatan, kunde man ej säga henne något angenämare
än: ‘“Oh, quanto è bello il suo cagnolino!“
Förbindelsen mellan signoran och cicisbeon upplöstes,
antingen genom att den olycklige tröttnade på sitt slaveri eller på
den grund att han råkade förtörna henne på något sätt. Var
damen ännu ung, utsåg hon då något nytt offer för sina
kapriser eller sin låga. Även cicisbeon skaffade sig vanligtvis ett
nytt engagemang. Hunna över fyrtio kunde damerna vanligen ej
längre räkna på dylika slags slavar, det återstod dem då blott
vänner, som i yngre år ådragit sig tacksamhetsskulder.
I förhållandet mellan cicisbeon och deras damer spelade
fåfängan en stor roll. “Servente visade sig gärna offentligt i en
vacker kvinnas sällskap, han skröt med kedjor gjorda av hennes
hår, sigill, som han fått av henne, eller en ring, vartill ömma
minnen. voro knutna.
Cicisbeon klädde sig, såsom hans ställning krävde, efter sista
parismodet, var alltid parfymerad, alltid gentil. Damerna hade
ingalunda något emot att ‘des petits abbés“ beklädde cicisbeons
funktioner hos dem, tvärtom, det hände ofta att en ung “andans
man‘ i sidenkappa, eleganta skor och guldbroderade eller
rödprickiga strumpor var den oskiljaktige följeslagaren åt någon
skönhet. Ja till och med munkar sågos tjänstgöra som
uppvaktande kavaljerer. En resande fransyska nödgades för någon tid
uppehålla sig i den lilla staden Savona. För att förströ sig ville
hon låna en klavicymbal och hörde sig för härom. Strax infann
sig en munk och erbjöd henne sitt klavicord samt omtalade för
henne, att det i Savona var så ont om lekmän, att några
munkar måst åtaga sig att göra tjänst som cicisbeer. Biskopen hade
först förtörnats, men sedan hade han blundat för saken, ty
‘“damerna mâste ju betjänas‘.
Goldoni har givit en förträfflig karakteristik av cicisbeon i
sina komedier “Il cavaliere Giocondo“ och “Donna di buon
umore“. Han beklagar cicisbeons lott: tåligt fördraga snäsor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
