78 ROM gossen. Han fick följa med en benediktinmunk, Rinalducci, som ärnade sig till Rom. Först färdades de bägge resenärerna i en sorts farkost kallad peota till Rimini, men därifrån måste de rida över de umbriska bergen. Den lille venetianaren hade aldrig förr suttit på en hästrygg, man band honom därför fast i sadeln, och pådrivarna skämtade över stadsbarnet. Benediktinen skrattade också, men gossen stämde in i den vördige faderns löje och lät ej höra ett ord av klagan, fast färden varade i sex dagar. I Perugia fick Carlo räta på de styvnade lederna. Men snart blev det för honom att sitta inte på hästryggen utan på jesuiternas skolbänk, i den s. k. “högre gammatikan“. Han läste flitigt och hade så lätt för sig, att jesuiterna sökte övertala honom att gå in i deras orden. Men detta tilltalade inte unge Goldoni, han hade redan fått smak för teatern. I Antinoris palats spelades komedier, och som det i påvestaten ej var tillåtet för kvinnor att uppträda på scenen, fick Carlo såsom skägglös ungersven spela kvinnorollerna. Giulio Goldonis beskyddare, Antinori, avled emellertid inom kort; doktorn hade föga att göra i Perugia och beslöt att flytta närmare fädernestaden Venedig och slå sig ned i Chioggia. På vägen lämnade han kvar sonen i Rimini, vars dominikaner voöro berömda för sin undervisning i “logik“. Gossen fann lektionerna i den helige Tomas filosofi dödande tråkiga, men lyckligtvis kom det ett komediantsällskap från Venedig till Rimini. Han blev en trägen teaterbesökare och gjorde bekantskap med aktörer och aktriser, ty i Rimini hade kvinnor rätt att uppträda på scenen. Aktriserna fattade tycke för den unge venetianaren, och det uppstod en ömsesidig vänskap, som resulterade i att Carlo beslöt att ge dominikanerna och den helige Tomas ab Aquino en god dag. När efter slutad “stagione“ venetianarna återvände till sin stad, smög sig Carlo i tysthet ombord på deras båt och ropade: “Addio, Rimini“, lämnande sina få ägodelar kvar hos dominikanerna. På båten gick det muntert till. Där kamperade tolv aktörer och aktriser, sufflör, maskinist, garderobiär, åtta betjänter, fyra kammarjungfrur, två ammor, barn av alla åldrar, hundar, kattor, apor, papegojor, duvor och ett får. Kvinnorna hade sin särskilda avdelning, förstängd med gamla segel, männen logerade bäst de kunde. Matsal var anordnad på däcket mellan koffertar och korgar, ur vilka gröna kålhuvuden stucko upp. Skeppskocken fungerade också som resemarskalk. Knappt hade båten