Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 ROM
saken muntert, och den harmsne Bastia upphörde att läsa
radbandet.
Goldoni anlände till Modena i slutet àv oktober 1725,
började gå på föreläsningar i universitetet och praktisera som jurist
i den berömde advokaten Muratoris “studio“. Men redan en av
de första dagarna av hans vistelse i staden betog honom ett
pinsamt intryck all lust för yrket. Passerande en gata fick han se
en väldig människomassa samlad kring en liten tribun, på vilken
stod en barhuvad man med bakbundna händer. Kommen
närmare igenkände han i mannen en präst, känd och uppskattad i
hela Italien som en framstående diktare. En munk med en bok
i handen stod bredvid konom och gjorde honom frågor, dem
prästen med stolt värdighet besvarade. Publiken var nöjd med
hans uppförande och applåderade honom. Goldoni förmådde
ej åse den upprörande och ovärdiga scenen och avlägsnade sig
full av förtrytelse. Vad hade den andlige förbrutit, att han likt
en simpel brottsling sålunda ställdes vid skampålen? En kvinna
hade anklagat honom för att under bikten ha talat otillbörliga
ord till henne, och enligt den andliga rättvisans lagar måste han
offentligt erkänna och avbedja sin skuld, varefter han fördes till
fängelset, där ett sexårigt straff väntade honom.
Återkommen hem utgöt Carlo sin harm över vad han sett
för sin värd, men denne, medlem av den domstol, som dömt
den stackars prästen till skampålen, hade idel lovord för den
storslagna ceremonien och det rättvisa i att en syndare
förödmjukades. Goldoni greps då av en sådan vedervilja för den
så kallade mänskliga rättvisan, att han beslöt överge världen och
bli kapucin. Han skrev på ögonblicket till fadern och bad att
få avbryta sin juridiska bana och iföra sig munkkåpan.
Doktorn kände till sonens impulsivitet. Han svarade
klosterkandidaten, att han gick in på allt, gav sitt obetingade
samtycke, bad honom blott, att han innan han iförde sig
kapucinkåpan skulle komma hem och taga farväl av föräldrarna.
Carlo efterkom faderns önskan, men väl i Chioggia
övertalades han av den förståndige doktorn att också göra ett besök
i Venedig, innan klosterportarna slöto sig om honom. I Venedig
tog doktorn sonen med sig till teatern, och den lustiga komedien
och det återupplivade minnet av den glada färden till Rimini med
komedianterna kom honom att alldeles förgäta kapucinerna och
tragedien i Modena.
Men klostren förföljde honom. Goldonis mor, en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
