84 ROM saken muntert, och den harmsne Bastia upphörde att läsa radbandet. Goldoni anlände till Modena i slutet àv oktober 1725, började gå på föreläsningar i universitetet och praktisera som jurist i den berömde advokaten Muratoris “studio“. Men redan en av de första dagarna av hans vistelse i staden betog honom ett pinsamt intryck all lust för yrket. Passerande en gata fick han se en väldig människomassa samlad kring en liten tribun, på vilken stod en barhuvad man med bakbundna händer. Kommen närmare igenkände han i mannen en präst, känd och uppskattad i hela Italien som en framstående diktare. En munk med en bok i handen stod bredvid konom och gjorde honom frågor, dem prästen med stolt värdighet besvarade. Publiken var nöjd med hans uppförande och applåderade honom. Goldoni förmådde ej åse den upprörande och ovärdiga scenen och avlägsnade sig full av förtrytelse. Vad hade den andlige förbrutit, att han likt en simpel brottsling sålunda ställdes vid skampålen? En kvinna hade anklagat honom för att under bikten ha talat otillbörliga ord till henne, och enligt den andliga rättvisans lagar måste han offentligt erkänna och avbedja sin skuld, varefter han fördes till fängelset, där ett sexårigt straff väntade honom. Återkommen hem utgöt Carlo sin harm över vad han sett för sin värd, men denne, medlem av den domstol, som dömt den stackars prästen till skampålen, hade idel lovord för den storslagna ceremonien och det rättvisa i att en syndare förödmjukades. Goldoni greps då av en sådan vedervilja för den så kallade mänskliga rättvisan, att han beslöt överge världen och bli kapucin. Han skrev på ögonblicket till fadern och bad att få avbryta sin juridiska bana och iföra sig munkkåpan. Doktorn kände till sonens impulsivitet. Han svarade klosterkandidaten, att han gick in på allt, gav sitt obetingade samtycke, bad honom blott, att han innan han iförde sig kapucinkåpan skulle komma hem och taga farväl av föräldrarna. Carlo efterkom faderns önskan, men väl i Chioggia övertalades han av den förståndige doktorn att också göra ett besök i Venedig, innan klosterportarna slöto sig om honom. I Venedig tog doktorn sonen med sig till teatern, och den lustiga komedien och det återupplivade minnet av den glada färden till Rimini med komedianterna kom honom att alldeles förgäta kapucinerna och tragedien i Modena. Men klostren förföljde honom. Goldonis mor, en mycket