- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
86

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 ROM

Eftersom advokatbyrån ingenting inbragte, började signora
Goldoni spana efter ett rikt parti åt sonen. En fästmö var ej
svår att finna, men då det kom till frågan om hemgiften, befanns
det, att flickan visserligen ägde rätt till en viss summa, som
republiken anslagit till brudgåva åt fattiga patricierdöttrar, men att
fyra andra sökande måste avlida, innan beloppet tillföll Goldonis
trolovade. Därjämte fanns det dyrbara briljanter i hennes famil;,
men de tillhörde modern, så länge hon levde. Ett sådant parti
var ej att tänka på, och enda hoppet om en bättre framtid såg
nu Goldoni i sitt musikdrama, “Amalasunta“. Med manuskriptet
på fickan reste han till Milano för att hembjuda sitt mästerverk
åt teatern della Scala. Han medförde ett rekommendationsbrev
till signor Bertolini, venetianska republikens ambassadör i Milano;
men det båtade honom ej stort, teaterdirektionen refuserade
“Amalasunta“ såsom olämplig för scenen. Den stackars
författaren gick till en osteria, offrade återstoden av sin kassa på en
god supé, brände manuskriptet, som varit hans sista hopp, och
gick sedan och lade sig att sova. Dagen därpå begav han sig
till Bertolini och berättade för honom, att “Amalasunta“ inte hade
behagat den vittra areopagen.

— Ge mig manuskriptet, — sade ambassadören, — jag skulle
gärna vilja läsa igenom det.

— Jag har bränt upp det, jag har bränt upp hela mitt kapital,
allt vad jag ägde, mitt enda stöd och mitt enda hopp.

Bertolini brast i skratt, tog upp Carlo i sitt hus och tilldelade
honom befattningen “d’un gentiluomo di camera“. Hans
âåliggande bestod i att mottaga förnämliga venetianare, som kommo
på besök till Milano, samt förhandla med de milanesiska
myndigheterna om republikens angelägenheter Goldoni blev diplomat
och skötte sig väl; då Bertolini en tid därefter reste på ett kort
besök till Venedig, uppdrog han åt honom att inrapportera allt
vad som tilldrog sig, särskilt vad angick de alltmera hotande
utsikterna till ett krig med konungen av Sardinien.

Innan emellertid horisonten hunnit alldeles förmörkas,
anlände till Milano en underlig figur, en charlatan känd under
namnet Anonimo. Han härstammade från en god släkt i Busseto
i hertigdömet Parma och hette Bonafede Vitali. I sitt tjugonde
år disputerade han offentligt i filosofi i Parmas “studio“, och
under någon tid tillhörde han jesuitorden. Trött på klosterlivet
tog han värvning, och då han ledsnat även på det yrket, började
han studera medicin och kirurgi i Parma. Elfter att ha avslutat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 21:54:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free