Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLO GOLDONI 101
— Om du skulle bli apotekare då?
— Nej min vän, det är ändå sämre. Jag har hört sägas, att
de herrarna för att förtjäna nägra lire på läkemedlen alls icke
tveka att ta livet av de sjuka, vanära läkarna och bära sig åt
som om de vore i komplott med dödgrävarna.
- Du har verkligen präktiga grundsatser, min käre Truffat
din, je jag gläder mig åt att du gör vår stad heder.
Brighella anser emellertid, att någon hederlig sysselsättning
ändå skall stå att finna för vännen. Han föreslår honom att bli
bokhandlare. Men även detta till synes så nobla yrke väcker
betänkligheter hos Truffaldin. För att öka sin förtjänst, säger
han, använda bokhandlarna dåligt papper och fula typer och sälja
för tjugo lire vad som är värt sex.
På samma sätt är det med alla andra yrken. När allt
kommer omkring, är det ändå bäst att tjänstgöra som mellanhand åt
älskande pai. Det är ett lindrigt arbete, och man gör inte större
skada än andra.
Som Medebac betalade Goldoni dåligt, slöt vår författare 1752
ett kontrakt för åtta år (1753—61) med teatern San Luca, vars
direktör utfäste sig att betala honom femtio dukater i månaden.
Medebac å sin sida klagade, att Goldoni var alltför njugg på nya
komedier, och författarens fiender började på kaféerna sprida det
talet, att Goldoni redan var utskriven, att ingenting mer var att
vänta av honom. Härpå svarade Goldoni med att till
primadonnan vid Medebacs trupp överlämna en dikt, som hon vid
första lämpliga tillfälle skulle föredraga från scenen. I dikten
lovar Goldoni publiken, att han under årets lopp, till nästa
karneval, skall skriva sexton komedier och visa, att han fortfarande
har sin talang i behåll. Enligt på de venetianska scenerna
vedertaget bruk skulle varje pjäs ha tre akter och vara halvannan
timme.
“Det blev ett fruktansvärt år för mig“, skriver Goldoni.
“Signora Medebac garanterade publiken, att författaren skulle
hålla sitt löfte. Att hitta på ämnen var ju ej så svårt, men det
gällde att också skapa typer, som passade skådespelarna.
Signora Medebac själv var visserligen en utmärkt konstnärinna men
en neurastenisk dam, som oupphörligt inbillade sig, att hon var
sjuk, eller fick anfall av hypokondri“. Men Goldoni fann på
råd, han gav vid sådana tillfällen en särskilt tacksam roll åt
någon andra rangens aktris, och avundsjukan kurerade
ögonblickligt fru direktrisen. I en komedi framställde han henne själv på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
