CARLO GOLDONI 105 tvärtom tycks den ha sporrat honom, och under loppet av två år riktade han sin repertoar med tjugofyra komedier, av vilka några voro honom fullt värdiga. Särskilt stor lycka gjorde komedien “ll matrimonio per concorso“, ett sannskyldigt mästerverk av komiska förvecklingar, som efterbildats i det oändliga. Huvudpersonen är en italiensk köpman, som bott några år i England, flyttat över till Frankrike och där kommer på idén att skaffa en man ât sin dotter Lisetta på ett i England redan då för tiden brukligt sätt. Han inför i gasetten “Les petites-affiches“ en annons, att han har en dotter att gifta bort och att hugade kavaljerer kunna infinna sig i värdshuset Örnen, där han bor. Men till samma hotell kommer en annan italienare, också med en dotter, vars namn är Doralice, och Lisettas friare anmäla sig hos Doralices far, ty världshusvärden, Filippo, som förälskat sig i Lisetta, skickar dem till Doralice, under förklaring att Lisetta redan är gift. Till följd härav uppstå en massa komiska förvecklingar, som dock slutligen få en lycklig upplösning. Goldoni inflätade i stycket en mängd iakttagelser om parislivet, om den italienska kolonien därstädes, om förhållandet mellan könen i Frankrike, om kommunikationerna, om posten, ja om myntväsendet. Goldoni gjorde sig allmänt omtyckt i Paris, ty han trängde sig aldrig på någon och levde i sämja med hela den litterära världen. Han lyckades vinna Diderot, som till en början misstänkt vår dramaturg för att vara författare till några mot honom riktade avoga kritiker, han undgick att förtörna Jean Jacques Rousseau, som annars var gramse på hela världen, och han hade den goda turen att genom venetianska sändebudet Gradenigo komma i förbindelse med själve hertig de Choiseul. Dennes protektion blev honom till stor nytta, ty den förskaffade honom anställning som lärare i italienska åt Ludvig XV:s döttrar Mesdames de France. Lektionerna inbragte honom utom äran 4,000 livres om âåret, därjämte fick han tillfälle att uppföra sina komedier vid kungliga hovet, och till och med Comédie Française öppnade sina portar för honom. Trots att Goldoni ej vistades fulla tio âr i Paris och var femtio år gammal, då han kom dit, tillägnade han sig franska språket så fullständigt, att han skrev en komedi på franska, “Le Bourru bienfaisant“, som han enligt tidens sed först uppläste i en litterär salong, M:me du Deffands. Pjäsen slog ej an, och M:me du Deffand förklarade, att det var det tråkigaste och mest