114 ROM fantasien, ty han hade inga pengar. I stället lånade han böcker av sina vänner, mest av Apostolo Zeno, som hade ett berömt bibliotek men högst motvilligt lät andra draga gagn av det. Han gick i slitna kläder och säger i ett humoristiskt kväde om sin kappa, att den en gång i världen tillhört profeten Elias och att den nu skiftar i åttio färger: ll mio mantello prima l’ebbe Elia, Poi Eliseo nei tempi piu lontani: Poscia non trovo chi l’ebbe in balia, Ma certe furon guatteri e magnani. Poi giunse a San Martin, che sulla via Lo diede a Satanasso nelle mani, Infino che divenne una corteccia Che sforacchiata par con una freccia. Ebbe colori intorno più di ottanta Questa tonaca cotta e piviale; Chi non è nigromante e non incanta Non sa’l suo color primo naturale. Ma quando qualche pezzo se ne schianta Escon fuor pulci, cimici e zenzale, E mosche ch’eran piatte per la piova, E formiconi che covavan l’uova. Då Partenides teaterföretag gick kaput, erhöll Gasparo tack vare familjerelationer rektoratet i en skola samt blev anställd som bokcensor med en lön av tjugo dukater om året; för övrigt uppehöll han sig på att författa kväden och orationer med anledning av patricierdöttrars förmälning eller inträde i kloster. Dessa hans panegyriker vunno ett sådant rykte, att intet bröllop, ingen nunneinvigning kunde äga rum inom aristokratien utan att hans penna anlitades. Han skrev en oändlig massa prosaartiklar, dikter, satirer och komedier, original och efterbildningar, som ehuru avsedda för scenen aldrig blevo uppförda, ja inte ens tryckta. Han översatte också historiska och filosofiska verk, grekiska, tyska, engelska och franska, men endast från franska språket, ty något annat kunde han ej. Hela familjen måste hjälpa honom med detta arbete, hustrun, barnen, till och med vänner och döttrarnas fästmän, om de hade oturen att komma, när arbetet brådskade. Det litterära värdet i Gasparos alstring är obetydligt. Här och där kan man träffa på ett kvickt infall, en lyckad sarkasm,