Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ROM
mögenhet, beklädde en rad olika befattningar i statens tjänst,
tills han 1744 för någon tid blev skickad till ön Zante. Vid
avresan satte föräldrarna sin åttaåriga dotter i nunneklostret San
Daniele för att uppfostras. Emellertid dog Giovanni kort
därefter, och den lilla Caterina omhändertogs på nytt av modern,
som âåtervände till Venedig. Hon växte upp till en mycket
vacker flicka. Abate Barbaro utgjuter sig över hennes “himmelska,
kärleksstrålande öga, hennes rosiga läppar och underbart vita
barm“, och Carlo Gozzi hänförs av guldglansen över Caterinas hår.
Dessa behag funno inom kort en tillbedjare i Marc’Antonio
Tiepolo, som också fick föra Caterina till altaret 22 mars 1755.
Den vackra, livfulla, bildade och äregiriga unga kvinnan fann
emellertid ej lyckan i detta äktenskap och sökte sin tröst i galanta
förbindelser. Det berättas, att Tiepolo uppsnappade en rosenröd
biljett, vari Andrea Tron bad henne att maskerad infinna sig till
ett rendez-vous. Tiepolo hemlighöll sin upptäckt, förklädde sig
till oigenkännlighet, gick till mötesplatsen och spelade älskaren,
varefter han skilde sig från Caterina. Tron var en bland de
mest inflytelserika styresmännen i republiken. Ovanligt begåvad,
smidig, energisk och därtill förmögen blev han venetiansk
ambassadör vid Wienhovet och längre fram statsprokurator, och han
var så populär, att han alltmänt gick under namnet “el paron“
(padron). Caterina blev livligt intresserad av honom, trots att
han var mycket äldre än hon, och beslöt att bli prokuratessa.
Som det framgår av hennes brev var hon länge oviss, om hon
skulle lyckas nå sitt mål, dess mer som hon efter skilsmässan
från Tiepolo stod så gott som utblottad och endast hade
prokuratorn att tacka för sitt uppehälle. Då och då påminde hon
honom med några skygga ord om hans äktenskapslöfte, “il
glorioso onore promesso“, och undertecknade ödmjukt sina brev
“la sua Dolfin, la sua povera Dolfina, la sua serva“ o. s. v.
Andrea, som var en man av ära, höll sitt löfte, och den 15
oktober 1772 vigdes det vad åldern beträffar omaka paret i kyrkan
Madonna dell’Orto. Caterina blev en procuratessa di San Marco som
få, och alltjämt vacker och tilldragande samlade hon Venedigs
främsta personligheter i sin salong. Då Josef Il 1755 uppehöll
sig i staden, gav hon en bal för den kejserlige gästen och utövade
sitt värdinneskap med sådant behag och sådan värdighet, att
hela Venedig talade därom. En av hennes hätskaste fiender,
Gratarol, som vi framdeles skola lära känna, skriver att “Sua
Altezza“, såsom han ironiskt kallade henne, kring sin mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
