Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA GOZZI 117
kanapé samlade män av alla samhällsklasser, från patriciern till
köpmannen, och den stod högst i hennes gunst som bäst förstod
att förtala sin nästa och smickra hennes fåfänga.
En bland Caterinas beundrare var abate Barbaro, som skrev
verser till henne och besjöng hennes behag på ett sätt, så att
dessa erotiskt poetiska utgjutelser ej kunna återges. Den stackars
abbén blev döv med tiden och undertecknade sig i sina förtroliga
brev “Il sordo d’Adria“; Tron kallade honom “cavalier
Trombetta“, syftande på att man måste tala till honom genom lur,
Till all olycka träffade abbén i signora Trons salong
tillsammans med principessa di Leonforte, en palermitanska, som
engelsmannen Brydone i sin resebeskrivning kallar för Europas
vackraste kvinna. Den stackars Barbaro förälskade sig i henne
vid första ögonkastet och utgöt genast sina känslor i en dikt,
där han förklarar, att den sköna palermitanskan skapar ett helvete
i hjärtat och ett paradis för ögonen:
Che ne da
L’Inferno al cuor, ai occhi el paradiso.
Förolämpad över vännen-poetens ostadighet, kanske också
trött på den döve abbén tog Caterina sin hand ifrån honom,
slutade upp att bjuda honom och svarade ej på de versifierade
utgjutelser han ånyo började rikta till henne. Brytningen blev
dock inte långvarig, ty abbén var en ovanligt glad och
underhållande sällskapsmänniska. För att öka hans magra inkomster
skaffade honom signora Tron anställning som granskare av
manuskript och flygskrifter, vilket inbragte honom tio dukater i månaden.
Av ett ömmare slag var nog ursprungligen också vänskapen
mellan Caterina och Gasparo Gozzi. Visserligen kallade
prokuratessan honom “fader“, men faderskapet förefaller en smula
underligt, när man ser poeten titulera henne “sin skyddsängel“,
utbreda sig över hennes “vackra hy och ljusa lockar“ och teckna
sig “hennes allra tillgivnaste och tacksammaste tjänare och fader.
Amen.“ Ännu på äldre dagar glömde ej prokuratessan sin
ungdoms känslor, hon förblev en trofast beskyddarinna för Gasparos
familj och trädde alltid hjälpande emellan, när nöden var som
störst. Sannolikt hade han henne att tacka för befattningen som
korrekturläsare vid Paduas universitet. Caterina ville till och
med förskaffa honom någon sorts diplomatisk post i Wien, men
den bortkomne poeten ryggade tillbaka för ansvaret och
förklarade för sin beskyddarinna, att han hittills sysslat blott med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
