Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ROM
Ill.
Omkring 1747 grundade bröderna Carlo och Gasparo Gozzi
jämte ett dussin andra glada poeter i Venedig en akademi i den
lättare genren och gåvo den det skabrösa namnet “accademia
granellesca“. Litteratörerna hade dock även ett allvarligare syfte
med sin sammanslutning; de ville med ironiens och satirens
vapen bekämpa bombasmen i litteraturen, vurmen för
omskrivningar och krystade liknelser, den förkonstling, med ett ord, som
seicentisterna infört.
Till preses i akademien utsågo bröderna Gozzi en så gott
som oläsbar poet, en löjlig, inbilsk figur, Giuseppe Secchallari,
och’ gåvo honom titeln “arcigranellone“. Den lille komiske
mannen placerades i en storståtlig karmstol, som uppgavs ha tillhört
den ryktbare kardinal Pietro Bembo, en krans av plommon fästes
på hans hjässa, och vid första sammanträdet upplästes en hel
rad av hyllningsdikter till honom. Under sammanträdena på
högsommaren bjödos ledamöterna i akademien glass och frusen
sorbet, men åt preses framräcktes som ett särskilt hedersbevis
en stor kopp skäållhett te på en silverbricka. På vintern åter
fingo akademisterna kaffe, men Secchallari en karaff iskylt vatten.
Vid varje sammanträde anordnades någon ny komisk
överraskning för preses, som uppgav sig kunna och veta allt. En gång
bad man honom, att han skulle sjunga en aria före
sammanträdets början, trots att han ej hade spår till röst, en annan gång
uppmanade man honom att taga av sig skjortan och slåss på
värja med en av akademisterna. Efter dylika inledningar tog
arcigranellone plats i kardinal Bembos fåtölj, och akademiens
medlemmar började föredraga sina mästerverk. Med tiden fick
akademien en mera allvarlig prägel, och framstående venetianare
inträdde i den, men att den alltjämt bevarade sitt skämtlynne
kan man förstå därav, att arcigranellone till medlemmar kallade
sultanen, Fredrik Il av Preussen, persiske schahen och många
andra monarker och furstar.
Båda Gozzierna, men framför allt Carlo, voro obetingade
anhängare och beundrare av republikens gamla styrelseformer, de
uråldriga venetianska institutionerna, sederna och bruken. Carlo
bekämpade de nya filosofiska strömningar, som utgingo från
Frankrike, förhånade det ständiga ropandet på “frihet“ och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
