Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA GOZZI ` 123
bjöd hela sin talang för att från det älskade Venedig avvända
den västerländska pestsmittan. Han ondgjorde sig över uttrycket
“pregiudizio“, som nyhetsmakarna tillämpade på alla hävdvunna
religiösa och moraliska grundsatser, han persifflerade fjóllorna,
som sysslade blott med parismod, kärleksintriger och kortspel
och tävlade i galna nycker. Männen, sade Carlo, hade mist all
makt i huset, de hade inte mod att protestera ens dà deras
heder skändades, deras egendom förslösades och alla familjeband
upplöstes. För det magiska ordet “pregiudizio“ föll all moral till
föga. Carlo förklarade krig mot alla, som smittade av de nya
idéerna ville införa några som helst reformer vare sig i litteratur
och scenkonst eller seder och bruk. Denna krigiska ande införde
han också i accademia granellesca, som efter håns föredöme
började bekämpa nyhetsmakarna.
Under XVIII seklet blev det ett slags mod bland en del
skriftställare 1 Italien att nedsätta sin egen nationallitteratur. Så
påstod t. ex. Giuseppi Baretti, en tidningsskrivare, som rest
mycket och vistats en längre tid i England, att Boccaccio blivit
italienska vitterhetens fördärv, och även Petrarca, Tasso, Macchiavelli,
Pulci och Berni underkände han. Den störste italienske skalden
var i hans tanke Metastasio. Samma ståndpunkt intog ex-jesuiten
Saverio Bettinelli från Mantua (1718—1808), arkadier och
anhängare av Voltaire, som angrep Dante (Lettere dieci di Virgilio
agli Arcadi, 1756) och förlöjligade Petrarca och Boccaccio och
deras filosofiska riktning. I sitt svärmeri för de moderna
frihetsidéerna och den religiösa toleransen stod han helt och hållet
oförstående inför en äldre tids åskådningar och häcklade den
italienska litteraturens stora mästare, emedan det teologiska
elementet eller vad han kallade medeltida vidskepelse intog ett så
förhärskande rum i deras skrifter. I hela Dante fann han på sin
höjd några rader värda att gå till eftervärlden.
Mot dessa kritici uppträdde Gasparo Gozzi i en särdeles
välskriven uppsats “Difesa di Dante“ (1758); hans försvar av den
store diktaren hör till det bästa som är skrivet i ämnet, vilket
ju vill säga mycket.
Den nya riktningens målsmän kämpade icke blott i dikter
och litterära avhandlingar utan bemäktigade sig även teatern i
Venedig. Goldoni och abate Chiari voro enligt Carlo Gozzis
uppfattning de farligaste bland revolutionärerna. Mot dem måste
det öppnas strid, och anförare blev Carlo, troget bistådd av de
andra medlemmarna i accademia granellesca. Carlo, den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
