BRÖDERNA GOZZI 125 Brighella åt glömskan, skapade han vidare något alldeles nytt, något hittills aldrig skådat på tiljorna: mitt ibland sagogestalterna insatte han den gamla komediens älsklingstyper. Alla slags naturlagar upphävde han; skogens djur samtala med varandra i dessa dramatiserade sagor, vattnet sjunger arior, döda läsa böcker, kvinnor förvandlas till män, män till kvinnor, gubbar till ynglingar, resenärer tillryggalägga tusentals mil på några timmar, väldiga palats springa fram ur jorden under loppet av en natt och falla lika snabbt i spillror. Den första av dessa “Fiabe teatrali“, “De tre pomeransernas kärlek“, “Amore delle tre melaranze“ uppförde Gozzi under karnevalen 1761. Den var riktad mot Goldoni och Chiari. Trollkarlen Celio föreställde Goldoni och häxan Morgana Chiari. Goldoni som f. d. advokat inblandar beständigt juridiska uttryck och fraser i sitt tal, Chiari deklamerar svulstiga alexandriner. De båda medtävlarna munhuggas liksom Euripides och Aiskhylos i Aristofanes “Grodorna“, men i kvickhet kunna de ej mäta sig med sitt grekiska mönster. Furst Tartaglia föreställer den venetianska publiken, som efter att ha åhört Chiaris fjortonstaviga verser får sådana magplågor, att han håller på att dö. Han botas av Truffaldino från commedia dell’arte. Samma år skrev Gozzi ett annat förträffligt sagodrama, “Il Corvo“, “Korpen“, som mot den venetianska komediens regler var avfattad på vers och överhuvud lämnar föga rum för improvisationer. Efter Corvo följde “Re Cervo“, “Kung Råbock“, en monark, som vill taga sig en gemål. Valet faller sig emellertid svårt för kung Råbock, ty han har 2,148 ungmõör att välja på, och i sitt beråd för han dem allesammans i tur och ordning inför en marmorstaty, på vars goda omdöme han litar. Men stoden visar sig också kinkig; för var mö som träder inför honom, ruskar han på huvudet, till tecken att hon inte duger till drottning, ty det är inte monarken själv utan hans höga ställning hon älskar. Då en av aspiranterna försäkrar, att hon är jungfru, börjar den skarpsynta stoden skaka av skratt. Slutligen framträder Angela, Pantalones dotter, och efter att ha tagit henne i skärskådan ger stoden sitt tillstånd till giftermål, ty hon är verkligen fästad vid konungen och förstår att uppskatta hans förtjänster. Uppränningen till sagan om “Re Cervo“ är en indisk legend om själavandringen, som i våra dagar givit Théophile Gautier stoff till den vackra novellen “Atavar“.