Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ROM
Efter uppförandet av “Korpen“ förevitade man Gozzi, att
det förekom för många underverk och osannolikheter i hans
sagor. Inom kort framträdde han då med ett fjärde sagodrama,
“Turandot“, där magien ej spelar någon roll men vars poetiska
fägring ovillkorligt måste fängsla. Pantalone, Tartaglia, Brighella
och Truffaldino uppträda där visserligen som kinesiske kejsarens
ministrar men i övrigt faller allt inom sannolikhetens område.
Med sina sagor erövrade Gozzi den venetianska publiken;
föreställningarna rönte stor framgång, åtminstone till någon tid
utträngde de Goldoni, och Chiari kan man säga de dräpte.
Goldoni lämnade 1762 det otacksamma, efterblivna Venedig och
begav sig till Paris. Abate Chiari övergav författaryrket, då
han såg, att teaterdirektörerna icke ville uppföra hans pjäser, och
bosatte sig på landet, i trakten av Brescia.
Carlo Gozzi triumferade och fortsatte att skriva, och bland
de sagodramer, han ytterligare uppförde, var kanske “L’Augelin
belvedere“ den vackraste. Där uppträdde han, då han nu inte
längre behövde bekämpa Goldoni, emot de franska
encyklopedisterna, som undergrävde den gamla patriarkaliska
samhällsordningen. I denna saga hopade Gozzi mera fantastiska element
än i något av sina föregående stycken. Konungen av
Monterotondo, Tartaglia, är vansinnigt förälskad i Barberina och vill
taga henne till gemål. Men drottningen-modern är mot partiet
och sätter som villkor, att den blivande sonhustrun i hemgift
skall medföra “ett sjungande äpple“, “ett dansande vatten“ och
en “grön fågel“. Barberina lyckas finna en grön fågel, men den
muntre sångaren uppenbarar för henne, att hon ej kan äkta
Tartaglia, ty hon är hans dotter; i stället förvandlar han sig själv
till en vacker ung furste och tager prinsessan till gemål. Det är
en äkta saga, äpplet sjunger och vattnet dansar, de döda stiga
upp ur sina gravar, marmorstoder vandra omkring som levande
människor, och tusen andra underbara saker inträffa.
Truffaldino, en korvmakare, personifierar förnuftet, som reser
sig mot tron, och Barberina och prins Rienzo bli offer för de nya
filosofiska idéerna. Deras livs olycka är, att de tro på herrar
Rousseaus, Helvétius och Voltaires fördärvliga läror, upphöja
egoismen och otacksamheten till principer och förhåna varje
ädel känsla.
Emellertid förmådde inte Carlo Gozzi själv motstå tidens
mäktiga strömningar utan blev en åtminstone partiell anhängare
av Rousseaus och Voltaires förhånade läror. Medan ännu hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
