Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA GOZZI 131
En annan olycklig kärlek vållade Carlo ett än djupare hjärtesår
och många bekymmer och obehag. Då Gozzi började bekämpa
Goldoni på scenen, trädde han i förbindelse med teaterdirektören
Antonio Sacchi, som efter den rysliga jordbävningen återvänt
från Lissabon till Venedig och hyrt teatern San Samuele. Sacchi
var på den tiden den främste skådespelaren inte blott i Italien
utan kanske i hela Europa; i commedia dell’arte spelade han
Truffaldinos roll. Truppen var direktören värdig. Gozzi berömmer
ìi sina memoarer artisternas endräkt, ordning, disciplin och goda
moral. Skådespelarna bildade som en familj, och aktriserna hade
ej lov att taga emot presenter av sina beundrare, vilket längre
fram tycks ha kommit Gozzi väl till pass, ty han hade det felet
att vara mycket snàål.
Under karnevalen 1761 uppförde Carlo på San Samuele sitt
sagospel “Amore delle tre melaranze“, som han kallade
“Stravaganza scenica“. Pjäsen gjorde stor lycka, den måste ges gång
på gång. Mellan Carlo och skådespelarna uppstod varm vänskap,
han blev deras rådgivare, medlade i tvisterna mellan direktör och
sujetter, tjänstgjorde som vittne vid aktörernas bröllop och stod
fadder, när truppen förökades med någon telning. Hela dagen
tillbragte han i deras sällskap, gick med dem till Ridotton, på
middagar och maskerader.
Dessa idealiska förhållanden varade till 1771. Detta olyckliga
àr fann man sig i behov av en ny skådespelerska. På Gozzis
ivriga inrådan engagerade Sacchi, halvt mot sin vilja, den unga
Teodora Ricci från Genua, gift med en tämligen medelmåttig
aktör. Teodora var av ett lidelsfullt temperament och. mycket
ärelysten, vid minsta motgång grät hon, fick feber, önskade ve
och förbannelse över Sacchi och hela Venedig, och Gozzis sceniska
råd ville hon just inte lyssna till. Småningom lärde sig Carlo
komma bättre underfund med henne och skrev ett drama,
“Principessa filosofa“, med en för henne särskilt lämpad roll,
i vilken hon också gjorde stor lycka. Det blev en fullständig
triumf, hela Venedig talade inte om annat än Riccis talang och
skönhet, och Gozzi var överlycklig. Han blev hennes lärare och
ledare, och snart hade han förälskat sig i den unga aktrisen,
kanske utan att han själv var medveten därom. Men Gozzi var
vid den tiden femtio år, och därjämte snål och alltför filosofisk
lämpade han sig inte till beskyddare för en ung aktris. Han
förmenade, att de litterära råden och den platoniska vänskapen
skulle kunna helt tillfredsställa henne, drömde om att göra henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
