BRÖDERNA GOZZI 133 d’amore“ och att det ej fanns minsta skäl att återtaga detta tillstånd. Bakom censuren stod signora Dolfin-Tron, som var övérförtjust över att Gratarol blev förlöjligad och genom sin man gjorde allt för att pjäsen fortfarande skulle uppföras, medan hon för sina bekanta förklarade, att “för en sådan småsak var det väl ej värt att ställa till rabalder“. Den olycklige senatsekreteraren övertalade då sin väninna, Ricci, att hon ej vidare skulle uppträda i stycket, under föregivande att hon fallit i en trappa och vrickat foten. Men inte heller det hjälpte; publiken begärde pjäsen, och Sacchi måste ersätta signora Ricci med en annan aktris. Gratarol hade många fiender i Venedig, äkta män, som voro svartsjuka på honom, kvinnor, som han trots dyra eder hade övergivit. Förtjusningen var därför allmän, och till sist tordes ej sekreteraren visa sig offentligt utan smög sig till sitt ämbetsrum i senaten genom bakgator, som om han begått ett brott. Påverkad av signora Tron fick regeringen inom kort klart för sig, att en så utskrattad person som Gratarol kunde den ej skicka till Turin som republikens representant. Intrigerna mot den stackars mannen fortsattes, han började frukta för sitt liv, och på hösten 1777 flydde han från fädernestaden. Regeringen efterlyste honom, och då han icke inställde sig i Venedig, tillämpades på honom de strängaste lagar, som existerade mot ämbetsmän, vilka förlupit sin post. Genom ett dekret av 22 december 1777 dömde honom Tiomannarådet till döden “in contumaciam“, hans gods konfiskerades, och republikens undersåtar förbjödos vid strängt straff att giva rymlingen huld och skydd. Gratarol styrde först kosan till Braunschweig, därifrån begav han sig till Stockholm och från Stockholm till England, där Pitt tog välvilligt emot honom och gav honom ekonomiskt understöd. I England stannade han dock ej länge, 1784 finna vi honom i Förenta Staterna och i början av 1785 i Brasilien. Där stannade han blott några månader, medföljde polacken Beniowskis expedition till Madagaskar och dog där i oktober 1785, fyrtio år gammal. Under sin vistelse i Stockholm utgav Gratarol, 1779, en vidlyftig broschyr med titeln “Narrazione apologetica“, där han uppger skälen till sin flykt från Venedig och utslungar svåra anklagelser mot Carlo Gozzi och makarna Tron. Om signora Caterina uttalar han sig mycket bittert och föraktfullt. “Denna dam“, skriver han, “av en adlig men utarmad släkt, ganska vacker och intelligent men ytterst kapriciös, sänkte sig i sin ungdom lika djupt i dyn som hon sedermera steg högt. Hon