Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ROM
anade väl icke, att dylukten sitter kvar, kommer man än upp
på samhällets topp.“ “Bel salto il passare dalla condizione di
mercenaria allo stato di gran matrona“. Denna “giftiga orm“
tillskriver Gratarol kanske alltför stort inflytande på venetianska
regeringen, men säkert är att signora Tron spelade en ganska
ful roll i den olycklige sekreterarens affär, kanske utan att ana,
vilka tragiska följder hennes intriger skulle få.
Kort efter Gratarols försvinnande råkade signora Tron ut
för de venetianska statsinkvisitorernas misstankar. Redan tidigare,
några māånader efter hennes giftermål med Tron, hade det
anställts husvisitation hos henne, och några “gudlösa, filosofiska“
böcker hade konfiskerats. Nu förbjödo inkvisitorerna samkvämen
i hennes kasino i San Giuliano, emedan där diskuterades politiska
och religiösa frågor. Abate Angelo Barbaro veklagade i
makaroniska verser över de inhiberade måndagskvällarna, då man
läste Rousseaus skrifter, sökte överglänsa varandra i “bomo“
(bon mots) och hade så utomordentligt roligt.
Om icke dessa måndagar varit, skulle Andrea Tron efter
dogens Alvise Mocenigos död ha blivit statens överhuvud och
signora Caterina dogaressa. Hon satte också in all sin energi
på att genomdriva mannens val, uppbådade alla sina vänner i
Venedig och Padua, men förgäves. 14 januari 1779 blev Paolo
Renier vald till doge. Till denna utgång bidrog också Trons
egen radikalism, hans strävan att inskränka klostrens antal och
genom även andra reformer motarbeta det tilltagande förfallet.
Samhället var emellertid redan så försoffat, patriciatet hyste
en sådan skräck för några som helst förändringar i statens
organisation, att Trons kandidatur var på förhand utsiktslös.
Den hittills mäktige dignitärens inflytande minskades mer och
mer, det skrevs elaka epigram om honom, och en framstående
venetianare rapporterade till republikens ambassadör i Paris,
att Tron fallit, emedan hans filosofi ej vunnit bifall. Aldrig har
det väl talats så mycket om filosofi som på den tiden; alla, från
skräddaren och skomakaren till världsdamen, förde ordet filosofi
på tungan.
Oförnekligt är dock, att Tron var den främste statsmannen
i det dåtida Venedig, och själve Gratarol kallade honom “den
namnkunnigaste och mäktigaste personen i republiken“.
Naturligtvis skaffade honom hans maktställning många avundsmän,
och i augusti 1774 hittades i Stora rådets urna följande vers:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
