134 ROM anade väl icke, att dylukten sitter kvar, kommer man än upp på samhällets topp.“ “Bel salto il passare dalla condizione di mercenaria allo stato di gran matrona“. Denna “giftiga orm“ tillskriver Gratarol kanske alltför stort inflytande på venetianska regeringen, men säkert är att signora Tron spelade en ganska ful roll i den olycklige sekreterarens affär, kanske utan att ana, vilka tragiska följder hennes intriger skulle få. Kort efter Gratarols försvinnande råkade signora Tron ut för de venetianska statsinkvisitorernas misstankar. Redan tidigare, några māånader efter hennes giftermål med Tron, hade det anställts husvisitation hos henne, och några “gudlösa, filosofiska“ böcker hade konfiskerats. Nu förbjödo inkvisitorerna samkvämen i hennes kasino i San Giuliano, emedan där diskuterades politiska och religiösa frågor. Abate Angelo Barbaro veklagade i makaroniska verser över de inhiberade måndagskvällarna, då man läste Rousseaus skrifter, sökte överglänsa varandra i “bomo“ (bon mots) och hade så utomordentligt roligt. Om icke dessa måndagar varit, skulle Andrea Tron efter dogens Alvise Mocenigos död ha blivit statens överhuvud och signora Caterina dogaressa. Hon satte också in all sin energi på att genomdriva mannens val, uppbådade alla sina vänner i Venedig och Padua, men förgäves. 14 januari 1779 blev Paolo Renier vald till doge. Till denna utgång bidrog också Trons egen radikalism, hans strävan att inskränka klostrens antal och genom även andra reformer motarbeta det tilltagande förfallet. Samhället var emellertid redan så försoffat, patriciatet hyste en sådan skräck för några som helst förändringar i statens organisation, att Trons kandidatur var på förhand utsiktslös. Den hittills mäktige dignitärens inflytande minskades mer och mer, det skrevs elaka epigram om honom, och en framstående venetianare rapporterade till republikens ambassadör i Paris, att Tron fallit, emedan hans filosofi ej vunnit bifall. Aldrig har det väl talats så mycket om filosofi som på den tiden; alla, från skräddaren och skomakaren till världsdamen, förde ordet filosofi på tungan. Oförnekligt är dock, att Tron var den främste statsmannen i det dåtida Venedig, och själve Gratarol kallade honom “den namnkunnigaste och mäktigaste personen i republiken“. Naturligtvis skaffade honom hans maktställning många avundsmän, och i augusti 1774 hittades i Stora rådets urna följande vers: