Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Francesco Albergati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCESCO ALBERGATI 139
samman endast halvtannat år. Påven Lambertini, bolognesare,
beviljade skilsmässa, varefter Teresa gick i kloster och Francesco
började ägna sig åt att översätta franska teaterpjäser och ge
teaterföreställningar i sin magnifika villa Zola utanför Bologna. Han
inredde där en vacker teater, rymmande trehundra åskådare,
och uppträdde själv på scenen, ty han var en utmärkt aktör.
I hela Italien fanns det ej en skådespelare, som spelade
tragedihjältar och älskare i komedier så utmärkt som han. I Zola fick
han besök av Goldoni, med vilken han knöt förtrolig vänskap.
Som han understödde Goldoni i dennes reformsträvanden, fick
han emot sig Bolognas hela professorskår, som förklarade, att det
var ovärdigt en italienare, till på köpet en bolognesare, att
undergräva commedia dell’arte, nationens dyrbaraste klenod. Det oaktat
brukade teatersalongen i Zola vara fullsatt; värdens kända
gästfrihet och älskvärdhet lovade en alltför angenäm utflykt för att
man skulle kunnat motstå lockelsen. Goldoni skrev fem
komedier för Albergatis teater, dessutom uppfördes där i
översättningar Voltaires “Semiramis“, Corneilles “Cinna“, Racines “Fedra“
och “Ifigenia“. Dessa översättningar föranledde Albergati att
träda i förbindelse med Voltaire, och det uppstod en brevväxling
emellan dem, som fortsattes i åratal. Bolognas förnäma damer
rynkade näsan åt Albergatis “komediantupptåg“, och gamla
markisinnan, hans mor, harmades över de stora kostnaderna för
teatern i Zola och gjorde Francesco de häftigaste förebräåelser ;
men den unge markisen förklarade bestämt, att antingen skulle
han fortsätta att uppföra teaterpjäser i Zola eller också flyttade
han för alltid till Venedig. Därhän gick det dock inte ännu, ty
Francesco förälskade sig i grevinnan Marina Orsi, sin frånskilda
hustrus kusin, och blev hennes cavaliere servente, vilket Marias
man, greve Ercole Orsi, icke fann något att invända emot.
Grevinnan var älskvärd, ung och glad och uppträdde med stor
framgång pà scenen i Zola, och Goldoni, som fick se henne i en
komedi, blev så förtjust, att han alltid i sina brev till Albergati
talade om den oförlikneliga “contessinan“.
Bolognas förnäma värld började skandaliseras över
“komediantparet“ eller väl egentligen avundas dess framgångar, och
till sist beslöto Francesco och grevinnan att till vintern öppna en
liten teater i själva Bologna, men en demokratisk teater, på vars
scen Albergati inte ämnade låta några aristokratiska amatörer
uppträda och dit det inte ens skulle säljas biljetter till personer
ur “societeten“. Albergati uppträdde där under namnet Fran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
