Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Francesco Albergati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 ROM
August samtyckte. Längre fram uppstod frågan, om Luigi, fastän
född av ofrälse moder, skulle få efterträda fadern i bolognesiska
senaten. Påven ville ej bevilja något undantag från gammal hävd,
och Albergati vände sig då till konungen och bad om hans
bistånd. Stanislaus August efterkom markisens bön, skrev till
Pius VI och anhöll, att Luigi skulle tillerkännas
senatorsvärdighet liksom fadern. Påven gav vika för konungen, och Luigi blev
senator.
Under tiden fortfor Albergati att ägna sig åt sina litterära
intressen, skrev flitigt och följde med spänd uppmärksamhet sin
allt farligare medtävlare Alfieri. 1783 utgav den store
dramaturgen för första gången fyra av sina tragedier i tryck. Vår
markis fann mycket att anmärka på den savojiske grevens alster.
Han påstod, att Alfieri hade en hård, dunkel, “oitaliensk“ stil.
Denna sin mening frångick han icke ens, då Alfieri i juni 1783
gjorde honom ett besök i Zola och uppläste några brottstycken
ur sina tragedier för honom. Markisen karakteriserade Alfieri
som “un temperamento di diamante“, mycket träffande för övrigt,
ty i Alfieris karaktär såväl som stil fanns mycket av diamantens
renhet och glans men också mycket av dess hårdhet.
Albergatis komedier började bli mycket populära, särskilt av
den anledningen, att markisen på scenen framställde de högre
samhällsklassernas löjligheter, vilket Goldoni ej vågade av
fruktan för venetianska regeringens misshag. Med Albergati
såsom medlem av aristokratien och en förmögen man sågs det
mera genom fingrarna. Sålunda kunde han i sina två komedier
med titeln “Il saggio amico“ ge en elak skildring av cicisbeon
samt damernas faktotum frisören, som inte blott gjorde tjänst
som deras postillon d’amour utan ibland även själv åtnjöt deras
huldhet. En ypperlig tidsmålning är hans komedi “Le
convulsioni“, skildrande en dam, som läser sig virrig på Voltaire,
Rousseau och Holbach men slutligen botas av sin mans sarkasmer
och förståndiga föreställningar. Egentligen hade dock Albergati
inte rätt att satirisera de franska encyklopedisternas inflytande,
ty han var själv en trogen lärjunge av dem.
Hans mest berömda komedi är “Il ciarlator malidicante“,
“Bakdantaren“, som här är musiker, en för XVIII seklet typisk
figur. Han intager en något högre ställning i samhället än
frisören Figaro; han är en konstnär, “Musico Scarpinelli“, men sitt
egentliga levebröd har han av att bära omkring skvaller i
salongerna och sätta i gång intriger. Till förebild för sin “musiker“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
