Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Francesco Albergati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCESCO ALBERGATI 155
hon blev föremäål för hela den bolognesiska damvärldens avund.
Advokaten del Lungo, som också var Albergatis gäst, berättar i
sina - memoarer, att Bologna tack vare markisen var så lysande,
teaterföreställningarna så storslagna och intressanta, att man
egentligen borde börja räkna tiden från “Albergatis stora
föreställningar“, alldeles som man i Grekland räknade åren i olympiader.
I Zola härskade en ordning och en disciplin som i ett kloster.
Klockan nio på morgonen ringde det, till tecken att det var tid
att stiga upp. Iİ två rum väntade redan kammartjänare på att
få frisera och raka gästerna; därifrån begav man sig till
frukostrummet, där kaffe serverades. Klockan tio ringde det på nytt,
till tecken att värden gjorde sin entré, och så följde allmän
konversation till klockan elva, då hela sällskapet begav sig till kyrkan
för att åhöra mässan; efter gudstjänsten, berättar Lungo, åsåg
man med nöje, hur vackra och välklädda bondflickor räckte
husets herre buketter av friska blommor och inläto sig i glättigt
samspråk med honom. Därefter återvände sällskapet hem, och
en del spelade kort, biljard eller något annat spel, de allvarligare
åter drogo sig tillbaka till sina rum för att läsa eller skriva.
Klockan två ljöd en ny, kraftigare ringning, som manade
kockarna att hälla upp minestran, och några ögonblick därefter
kallade en likadan ringning gästerna till bords. Rätterna voro många,
och den ena, påstår Lungo, bättre än den andra. Under
middagen voro allvarliga samtal bannlysta, man glammade och
skämtade, men på ett höviskt sätt. Sedan följde sommartid en siesta
i trädgården eller sovrummen, om hösten en spatsertur i vagn,
bärstol eller till häst. Ibland arrangerades utflykter i bergen.
Den ene bar en stekt höna, den andre en skinka på axeln, dèn
tredje en kruka vatten eller en butelj vin. Alla ingredienser till
en god polenta medfördes också. Efter spatserturen återvände
man till palatset och spelborden, och klockan två på natten voro
alla i sina rum.
Livet i Zola var dock icke så lugnt och idylliskt som Lungo
skildrar det. Advokaten själv hade en alltför elak tunga för att
inte vara en orostiftare, och abate Triboleto gav honom i det
avseendet inte efter. Och till elakt prat fanns det övernog med
anledningar; Albergati visade sig alltför känslig för Teresas ömma
blickar, Pepoli greps av vild svartsjuka, och inom kort avlöstes
de behagliga samspråken av vassa slängar, ja gräl och uppträden.
Bäst det var hade sällskapet skingrat sig åt alla världens häll,
och Albergati skrev till en vän, att han hade fått nog av gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
