Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Francesco Albergati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ROM
och lantliv; hädanefter ämnade han leva i stillhet och börja
inskränka sig. Men dessa goda föresatser gingo snart upp i rök;
han fattade tycke för en ung dansös från Bologna, som han
förutsade en lysande framtid på tiljorna, och tog sig intresserat an
hennes uppfostran för att i henne få en ersättning för Teresa
Venier, som han redan tycks ha tröttnat på. Mentorskapet
resulterade emellertid i ett ömmare förhållande och slöt med
äktenskap. Markisens tredje hustru hette Teresa Checchi Zampieri,
var tjugufem år gammal och vida omtalad för sin skönhet. Lungo
berättar, att Teresa var en av tre dansöser, som vunnit
markisens behag. En dag voro alla tre på middag i Zola tillika med
ännu några andra vänner till Albergati. Då man redan hunnit
tömma åtskilliga buteljer, vände sig husets herre till dansöserna
och förklarade, att han skulle vilja taga en av dem till hustru,
men inte visste vilken, ty alla tre voro de sköna och rika på
behag. För att komma ur dilemmat kastade han tre lappar med
deras namn i en hatt och lät ödet avgöra, vilken som skulle bli
markisinna. Lotten föll på Teresa, och Albergati fick allt skäl
att vara nöjd med slumpens utslag, ty markisinnan nummer tre
blev en ovanligt präktig och exemplarisk hustru. Till en början
förekom det visserligen små scener av svartsjuka mellan det vad
åldern beträffar omaka paret, men det gick över, och Albergati
levde lyckligt med dansösen.
Men Lungos berättelse är nog inte överensstämmande med
sanningen; det var inte ödet utan markisens eget hjärta som
avgjorde valet.
Albergati, som alltid önskade bevara det goda förhållandet
med hovet i Varschau, skrev till Ghigiotti och bad denne
underrätta konungen om hans giftermål. Sekreteraren passade på att
föra talet på Albergati en dag, då venetianska sändebudet
Grimani, på väg till Petersburg, dinerade vid kungliga taffeln.
Grimani yttrade sig ej fördelaktigt om markisens karaktär och
författartalang, men måste erkänna, att hans tredje hustru var en
fulländad skönhet. Konungen smålog vid lovorden och frågade,
hur gammal Albergati var, varpå Ghigiotti skyndade sig att svara»
att till hjärtat var han väl omkring fyrtio år. “Då går det nog
bra“, sade konungen älskvärt. “Vad mig beträffar värderar jag
Albergati och är honom väl bevågen, jag skulle bara önska
han inte begär av mig, att jag för andra gången skall lägga mig
ut för hans söner hos påven.“
I Rom upptog man inte underrättelsen om markisens gifter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
