- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
158

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den venetianska målarkonsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJUNDE KAPITLET.

DEN VENETIANSKA MÅLARKONSTEN

1.

Under renässansen var den kvinnliga skönheten föremål för
allmän veneration, betraktades som ett slags majestät av “Guds
nåde“. Då Frankrikes skönaste jungfru, den ryktbara Paule de
Viguier, 1532 framräckte staden Touloses nycklar åt Frans I
skyggade den lättfärdige konungen tillbaka inför detta naturens
under. Fägringen skyddade Paule de Viguier för monarkens
lystnad, Frans I hade försyn för skönhetens majestät.

Ingen mâålarkonst förstod att så storslaget, så tjusande återge
denna kvinnliga fägring “av Guds nåde“ som de venetianska
mästarna. Under 1400-tals konstnärernas religiösa tavlor kan
man ofta bredvid målarens namn läsa orden: “amore incensus
crucis“, “upptänd av kärlek till korset“, och på dessa tavlor ser
man sorgbundna, bleka, vissnade kvinnor, för vilka det inte
längre ges någon annan kärlek än den till lidandet. Med Giorgione,
Tizian, Veronese började det blåsa nya vindar inom den
venetianska konstnärsvärlden; den äkta skönheten besteg konstens
tron och blev härskarinna där för långliga tider. Tizian, denne
målarkonstens titan, återinsatte skönheten i dess rättigheter,
framställde kvinnan, icke som många senare konstnärer på ett sinnligt
sätt, för att vinna lystna gubbars bifall, utan sökte det sköna för
det skönas skull; han ägnade naturens idealskapelser den hyllning
dem vederbör.

Tizian kunde och ville ej måla heliga kvinnor i Quattrocentos.
mening. Hans heliga Magdalena, som trots det utslagna håret
och de mot hjärtat pressade händerna äger en ung kvinnas alla
behag, är helig blott för skönhetsdyrkaren, bedja till henne skulle
vara svårt. Att beundra det sköna i naturen är en av människans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 21:54:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free