174 ROM Passò il tuo nome al gelido Norvego... Ma che tenti Rosalba? Esprimer vuoi . Dell’inclita Lucrezia il nobil viso? Duro annuncio per te: non lice a noi Intender la beltà del Paradiso. Dà hon väl fått smak för att se sin bild på duken, lät prokuratessan flere gånger porträttera sig av Rosalba; en miniatyr och en pastell av hennes pensel framställande Lucrezia “dalle perle“ finnas nu i Dresdengalleriet. Kurfursten av Pfalz blev avundsjuk på konungen av Danmark för hans porträtt av venetianska skönheter, och genom sin sekreterare, italienaren Rapparini, beställde han av Rosalba en kopia av skönhetsgalleriet. Giovanna utförde dupliken, och Rosalba skickade kurfursten därjämte en miniatyr av en backant spelande cymbal. Kurfursten blev så betagen i venetianskans arbeten, att han äntligen ville ha henne till sitt hov, och han anlitade på nytt Rapparini som mellanhand. Men Rosalba avböjde inbjudningen, hon ville ej skiljas från sitt älskade Venedig. Rapparini blev stött och uttryckte i ett ganska ampert brev sitt beklagande över att Rosalba inte visste, att det existerade en värld, människor och bröd även utanför lagunerna. Venetianskan blev inte svaret skyldig; hon skrev till sin landsman, att hon mycket väl visste, att världen inte tog slut strax bortom lagunerna, men Guds vilja var, att hon inte skulle göra längre resor än runt omkring sitt bord och nöja sig med ett torftigt stycke bröd. Kurfursten samlade tavlor för ett tillämnat galleri i Düsseldorf, och därjämte umgicks han med planer på att försköna sitt slott därstädes. I det syftet ville han kalla Rosalbas svåger till sin huvudstad; men Antonio Pellegrini vistades med sin hustru i England, dekorerade ett slott i grevskapet Huntingdon, kom sedan till London, fick beställningar i oändlighet och samlade guineer. Man var dess angelägnare om honom, som donna Pellegrini var en utmärkt sångerska; då lorderna anförtrodde sina väggar åt hans pensel, fingo de alltså italienska konserter på köpet, ett utanför teatrarna sällsynt nöje. I dessa konserter tog även Pellegrini aktiv del. En gång i London hände det honom emellertid, att han började sjunga i ett sällskap på en söndag, alldeles förgätande att man i England antingen måste bedja eller också iakttaga högtidlig tystnad på sabbatsdagen. Det blev stor indignation i salongen; damerna protesterade mot sabbatsbrottet, och