Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 ROM
Det utmärkande draget för 1700-talets äventyrare var också,
att de kommo sig upp från intet. Utan hjälp av föräldrar eller
vänner, litande blott på egna krafter gåvo de sig ut på livets
ocean; ibland slogo vågorna över dem, så att de knappt kunde
andas, men ibland seglade de också i en förgylld Bucentaur och
tyckte sig vara nabober från sagolandet Indien, Enformigt knog
och sparsamhet, det var inte detas sak; de trodde på sin lyckliga
stjärna, och som de ingenting hade att förlora, voro de ej rädda
för att drunkna.
Dessa människors enda kapital var tron på den mänskliga
dumheten, och den gav hög procent. Casanova förklarar, att
människosläktets flertal utgöres av dumhuvuden, som en klok
och förslagen man bör kunna draga fördel av.
Var tidsålder har sin speciella grundsats, som visserligen står
fullständigt i strid med etiken och budorden från berget Sinai,
men icke dess mindre ej stöter någon utan tvärtom gäller som
orubblig lag. Under renässansen rådde den övertygelsen, att
vem som helst, som stod i vägen för individen eller samhället,
kunde man öppet eller i hemlighet mörda, utan föregående
rannsakan. I XVII och XVIII seklen hyllade man principen, att målet
helgar medlen, även de mest brottsliga; i XIX seklet uttalade
en stor statsman en sats, som blivit den nutida politikens
rättèsnöre: “makt går före rätt“. På Casanovas tid tog ingen anstöt,
om någon lurade medmänniskor, som voro honom underlägsna i
fintlighet och intelligens, ja en person av det slaget var säker
om att bli applåderad.
Casanova kunde lugnt draga dumhuvuden vid näsan, det
berövade honom inte hans samtids aktning. Den fintlige
venetianaren levde också under en tid, som alldeles särskilt lämpade
sig för sådana som ville draga fördel av den mänskliga
lättrogenheten. Man höll alltjämt fast vid den gamla tron på alkemi och
svartkonst och de vises sten, och denna tro hade till och med
förstärkts genom de stora upptäckterna inom fysiken och
naturvetenskaperna överhuvud. Grunda naturer, som fingo bevittna
uppfinningarna av teleskop, barometrar och dylikt, började tro,
att allt i världen var möjligt; de förstodo ej, att även
erfarenheten har sina gränser, att människan ej kan göra under. För
övrigt var det en allmän övertygelse, att österlandets vise redan
hade utforskat alla hemliga krafter i naturen, att allt vetande fanns
i Kabbalan, och att var och en som pejlade detta vetande
förmådde utföra ting, som för det vanliga människoförståndet voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
