188 ROM Det utmärkande draget för 1700-talets äventyrare var också, att de kommo sig upp från intet. Utan hjälp av föräldrar eller vänner, litande blott på egna krafter gåvo de sig ut på livets ocean; ibland slogo vågorna över dem, så att de knappt kunde andas, men ibland seglade de också i en förgylld Bucentaur och tyckte sig vara nabober från sagolandet Indien, Enformigt knog och sparsamhet, det var inte detas sak; de trodde på sin lyckliga stjärna, och som de ingenting hade att förlora, voro de ej rädda för att drunkna. Dessa människors enda kapital var tron på den mänskliga dumheten, och den gav hög procent. Casanova förklarar, att människosläktets flertal utgöres av dumhuvuden, som en klok och förslagen man bör kunna draga fördel av. Var tidsålder har sin speciella grundsats, som visserligen står fullständigt i strid med etiken och budorden från berget Sinai, men icke dess mindre ej stöter någon utan tvärtom gäller som orubblig lag. Under renässansen rådde den övertygelsen, att vem som helst, som stod i vägen för individen eller samhället, kunde man öppet eller i hemlighet mörda, utan föregående rannsakan. I XVII och XVIII seklen hyllade man principen, att målet helgar medlen, även de mest brottsliga; i XIX seklet uttalade en stor statsman en sats, som blivit den nutida politikens rättèsnöre: “makt går före rätt“. På Casanovas tid tog ingen anstöt, om någon lurade medmänniskor, som voro honom underlägsna i fintlighet och intelligens, ja en person av det slaget var säker om att bli applåderad. Casanova kunde lugnt draga dumhuvuden vid näsan, det berövade honom inte hans samtids aktning. Den fintlige venetianaren levde också under en tid, som alldeles särskilt lämpade sig för sådana som ville draga fördel av den mänskliga lättrogenheten. Man höll alltjämt fast vid den gamla tron på alkemi och svartkonst och de vises sten, och denna tro hade till och med förstärkts genom de stora upptäckterna inom fysiken och naturvetenskaperna överhuvud. Grunda naturer, som fingo bevittna uppfinningarna av teleskop, barometrar och dylikt, började tro, att allt i världen var möjligt; de förstodo ej, att även erfarenheten har sina gränser, att människan ej kan göra under. För övrigt var det en allmän övertygelse, att österlandets vise redan hade utforskat alla hemliga krafter i naturen, att allt vetande fanns i Kabbalan, och att var och en som pejlade detta vetande förmådde utföra ting, som för det vanliga människoförståndet voro