Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASANOVA 197
och sätt, en allsidig bildning och därtill den sannskyldige
sydlänningens smidighet och svada.
I Paris hade han sin bror, målaren Francesco, och tog tills
vidare sin tillflykt till denne. Han sökte arbete i tidningsvärlden,
umgicks med planer på att resa till Madagaskar — men allt slog
fel. I sällskap med brodern, som beslutit fly från sin megära
till hustru, begav han sig därför till Dresden och sedan, i februari
1784, till Wien, men dà han ingenstädes lyckades få någon
anställning, började han fundera på att bli munk.
Med denna avsikt stämde dock föga hans uppförande i Wien
(1784). Genom ett brev från en venetianska, Francesca Buschini,
som hán anförtrott sina äventyr, erfara vi, att han fyra gånger
besökte maskeradbaler och dansade menuett och kontradans —
följd av venetianske ambassadören Sebastiano Foscarinis
ogillande blickar.
På dessa baler torde han ha fått klart för sig, att han
saknade kallelse för klosterlivet.
Ett enda hopp återstod honom. Under sin sista vistelse i
Paris hade han på en middag hos venetianska sändebudet gjort
bekantskap med greve Josef Waldstein, en ättling av den store
Wallenstein, herre till godset Dux i norra Böhmen. Waldstein
vistades i Paris tillsammans med sin morbror, furst Karl Josef
de Ligne, en av sin tids kvickaste män, vars memoarer ge en
utomordentlig bild av 1700-talets slut.
Båda magnaterna blevo tjusade av den intressante
äventyraren, och efter någon tid erbjöd honom Waldstein bostad och
vivre i sitt slott Dux, där han utom förmånen av grevens
angenäma sällskap även kunde motse intressanta timmar i det
alkemistiska laboratoriet.
Av obekanta skäl, förnämligast kanske därför att Casanova
ännu icke hade lust att slå sig ned ı en undangömd småstad,
fick förslaget förfalla, och först då han i Wien märkte, att han
måste skrinlägga alla förhoppningar om en lysande karriär,
beslöt han att antaga grevens älskvärda erbjudande. Över
Karlsbad, där han träffade sin forna beskyddarinna, furstinnan
Lubomirska, begav han sig till Teplitz, den av greven utsatta
mötesplatsen, och där gjordes saken upp mellan Casanova och den
ungerske magnaten; italienaren blev anställd som bibliotekarie
mot fritt vivre och tusen gulden i årlig lön. Första dagarna av
september 1785 gick ridån upp över sista akten av Casanovas
livsdrama, utspelad i Dux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
